Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sönderslagna krukan — ur Kyhlbergs läsebok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det har du icke förstått rått, Knut; och jag
vill därför förklara det för dig. Att skvallra ur
skolan vill säga att tala om, vem som i skolan
möjligen fått aga eller vem som har gjort något
straff-värt. Det är aldrig vackert att tala om
andras fel. Vad rör det dig och mig, om t. ex.
grannens Gustav har gjort något skälm-stycke?
Detta få vi ju i alla fall icke göra efter. Och
det är bäst för oss att så fort som möjligt glömma
det. Men har han gjort något gott, så får du
gärna tala om det för hela världen, och vi vilja
beflita oss om att likna honom. — Jag hoppas,
att du själv aldrig skall göra något orätt i skolan.
Men om så illa skulle hända, tyckte du då om,
att andra talade om det? Och du känner ju de
orden: Allt det I viljen, att människorna skola
göra eder, det gören I ock dem!»
Knut gömde denna sin mors förklaring och
lärdom i sitt hjärta. Han talade gärna där
hemma om skolan och var glad, när han hade
något nytt att berätta. När han kom hem,
ropade han då strax: »Hör på, mamma, vad som
hänt i dag.» Och så berättade han med glädje
än om ett, än om ett annat.
En dag kom Knut hem och berättade
följande historia:
»Hör, mamma, vad som i dag har hänt!»
ropade han. »Du vet ju, att vi i skolan ha en
stor, brun kruka av ler. Varje dag får någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
