Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råttorna - Fru Vide — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båda gladde sig mycket att återse varandra, men
glädjen räckte ej länge. Officeren tog än en
gång råttan från fången. Han satte henne i en
fin bur och gav henne den bästa föda; men
råttan kunde ej uthärda skils-mässan från sin
vårdare. Man kunde ej förmå henne att äta,
och efter några dagar dog hon.
Fru Vide.
Vårsolen lyser och lockar och ler,
så vackert hon ber:
»Fru Vide, fru Vide, ack, skicka då opp
en liten knopp!»
»Ja, nog så gör du dig ljuvlig och rar,
men än, jag vet, finns det vinter kvar,
och skulle jag våga i stormarnas kiv
det späda liv?»
Men vårsolen lyser och skiner så klar,
hon gör sig så rar:
»Fru Vide, fru Vide, ack, skicka då ut
en knopp till slut!»
Och varm blir fru Vide om hjärtat till sist,
hon rodnar å kvist:
»Så skall jag väl sända då ut en knopp —
men i ull jag klär den från tå och till topp!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
