Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fattige rike — av Leo Tolstoj - Lillans krage — ur »Barnens vän»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet grovt bröd. Att gå och köpa sig något
bättre var omöjlig sak, ty han skulle ju få bara
stenar i stället för pengar, om han icke först
kastade börsen i sjön. Gärna ville han äta sig
mätt, men skilja sig från börsen, det ville han
icke. Så åt han sitt grova bröd och fortsatte
att plocka fram guldmynt.
Natten bryter in, men han låter ändå inte
hejda sig. En vecka förflyter, en månad, ett år,
och alltjämt sitter han där med börsen i sin
hand. Vem vill väl icke hava så mycket pengar
som möjligt? Och så fortsätter han som förut
att tigga sig fram. Han har glömt» att han
ville leva för egen och andras glädje och lycka.
Tid efter annan fattar han ett raskt beslut
och går ned till sjön för att kasta börsen i
vattnet men vänder alltid om igen utan att göra
det. Nu är han gammal och gul som sina
guldmynt, men han kan icke låta bli att alltjämt
plocka fram det ena efter det andra. Så dör
han som en usel tiggare på sin halm-bädd, med
börsen i sina händer.
Lillans krage.
Lillans krage var alldeles utnött. »Ack»,
tänkte den stackars kragen, »nu är jag intet
annat än en trasa, och nu bränner man upp mig,
stackars liten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
