Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungen och mjölnarens Pålle — folksägen, berättad av A. Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungen och mjölnarens Pålle.
Det var en gång en mjölnare, som var så
rik, att ingen mjölnare varken förr eller sen
haft så mycket pengar. Men därför blev han
också så styv och högfärdig, att ingen värre
stod att finna på femton mil, och det är ändå
icke för mycket tilltaget. För att nu visa folk,
sådan karl han var, satte han ut en stor tavla
på sin vägg, varpå stod:
Jag heter Bengt mjölnare och lever utan bekymmer.
En dag kom kungen resande förbi och fick
se tavlan. När han läst därpå, ropade han:
»Bengt mjölnare, kom ut!» Men Bengt
mjölnare trodde, att det var en bönde, som ville
mala, och reste sig ej från soffan, där han låg,
utan ropade igen: »Ak ned till kvarn, och våga
inte störa mej, när jag ska’ sova!» Då blev
kungen ond för att mjölnaren var så stursk, och
skickade bud in till honom, att som han inte
hade några bekymmer, så skulle han infinna sig
på slottet och svara på tre frågor, och kunde
han ej det, så skulle det ej gå honom väl. Och
så reste kungen.
När Bengt mjölnare fick höra detta, blev
han illa till mods, ty fyndighet var inte hans
sak. Han gick därför suckande och pustande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
