Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rika landet Pamfylien. Han hade en enda son,
prins Florestan, vilken konungen älskade mer
än sitt öga. Den lille prinsen var guld-lockig
och vacker som en dag, men ännu bättre var,
att han hade ett gott hjärta och ville alla väl.
En gång, då den lille prinsen var 8 år
gammal, gick han och spatserade i den kungliga
trädgården tillsammans med sin guvernör, den
tjocke Puttraparto. När de vid slutet av en
allé kommo fram till en galler-port i den höga
muren, som på alla sidor omgav trädgården,
fingo de se en liten fattigt klädd gosse, som
stod där utanför och tittade in emellan de
förgyllda spjälorna; med sin lilla hand, som var
alldeles brynt av solen, höll han i gallret.
Puttraparto gick vredgad fram emot honom.
»Vad gör du här?» röt han. »Tror du, att
du får lägga din smutsiga tass på kungens
gyllene galler? Kanske du tänker försöka stjäla
en ros eller en druva!» Och han lyfte upp
sin käpp för att ge den lilla handen ett slag.
Men prins Florestan sprang fram och fattade
den vredgade Puttrapartos arm. »Slå icke den
stackars gossen», bad han. »Vad gör det, om
han tittar in? Han tycker väl det är roligt.»
Därpå vände han sig till den fattige gossen:
»Vad heter du?» frågade han vänligt.
»Viktorianus,» svarade gossen.
»Det var ett långt namn», sade prinsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
