Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig fram och titta emellan spjälorna; han ville
nödvändigt se på fåren.
Där gingo de ute på heden och betade:
stora skaror av ulliga får och gumsar med böjda
horn och söta små lamm, som hoppade omkring
och bräkte.
»Jag måste gå-dit ut och klappa dem», sade
den lille prinsen. »Jag kommer ut till dig,
Toto.»
Men den tjocke Puttraparto förklarade, att
detta ginge alls icke för sig. Konungen hade
strängeligen förbjudit honom att någonsin låta
prinsen gå utom den kungliga trädgården.
Då började den lille prinsen att bitterligen
gråta. Han förklarade snyftande, att han var
trött på att bara gå och promenera i den fina
trädgården — han ville ut på heden och leka
med Toto.
När Toto såg den lille prinsen gråta, tog
han fram ur sitt bälte en liten vass-pipa, som
han själv skurit och som var hans enda skatt.
»Den här skall du få, prins Florestan», sade
han. »Gråt nu inte mera!»
Och prins Florestan, som hade väl hundrade
lek-saker av silver och guld, blev så glad, när
han fick Totos vasspipa, att han upphörde att
gråta.
Strax därefter måste han gå hem med den
tjocke Puttraparto för att äta kvälls-mat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
