Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej», sade Toto, »inte alldeles säkert. Men
han lär ha en stor garn, och så lär han vara
så grym och elak, så man kan just tro honom
om det.»
»Jojo», sade häxan, »jag kunde nog tänka
mig, att han skulle arta sig illa. Han hade
dåliga anlag, och jag tyckte alltid, att syster min
skämde bort pojken fasligt. Han är min
systerson, ser du.»
»Jaså. Ursäkta!» sade Toto, helt förskräckt
och förlägen över vad han sagt.
0 r> o
»Aja, genera dig inte», sade Viribunda,
»jag håller inte alls på släkten. Jag har inte
sett Bam-Bam på många år, men jag har
verkligen ibland tänkt på att bege mig till honom
någon dag och läxa upp gunstig junkern litet,
ty jag har hört klago-mål över honom förut.
Nu kan jag ju ta det här till anledning. Vi
ska genast i morgon bittida ge oss i väg. Nu
får du sova här hos mig i natt.»
5.
Följande morgon kom Viribunda ut ur sitt
hus med en grön matta i handen. Denna bredde
hon ut på marken. Den var betäckt med en
mängd besynnerliga figurer och tecken. Den
gamla feen satte sig mitt på mattan med benen
kors-lagda under sig. De sex svarta kattorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
