Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i nästa ögonblick hämtade han sig från
sin över-raskning och ropade med dånande stämma:
»I gevär-r-r för prins Florestan!»
Hela vakten skyldrade gevär, och folk kommo
springande från alla håll, fulla av häpnad över
detta oväntade rop.
Åven konung Basilius kom hastigt ut ur
sitt slott.
Uppför de vita marmortrapporna sprang
prins Florestan honom till mötes, och där blev
omfamning och stor glädje och fröjd efter all
sorgen.
Man ställde genast till stor middag på slottet,
till vilken feen Viribunda och Toto inbjödos
som heders-gäster. Feen Viribunda satt bredvid
konungen och hade omkring sig alla sina sju
kattor — något som högeligen bekymrade och
förargade den tjocke Puttraparto, eftersom det
stred mot all hov-etikett.
Konungen höll tal för både Viribunda och
Toto, och man drack deras skål under hurrarop.
Strax efter middagen tog feen Viribunda
avsked för att återvända till sitt hem. Då hon
tog farväl av Florestan och Toto, sade hon: »Jag
hoppas, att ni bli duktiga karlar båda två. Och
kommen ihåg, att den, som gör något ont, blir
alltid straffad därför förr eller senare. Det har
ni sett på jätten Bam-Bam,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
