Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörnstenen — efter Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aen vid sådant var han van och brydde sig ej
det minsta därom. Stackars gosse, han hade
icke något gott hem, ingen omsorgsfull far, ingen
kärleksfull mor. Men däremot hade han kunnat
få gå i skolan och lära sig något, men det ville
han icke. Var han där en dag, så var han borta
tre, och varken stryk eller svält förmådde något
över hans lättja. Han var hela nio år och kunde
knappt läsa rent. Men var det fråga om att
sätta krok-ben för en annan, att spela »krona och
klave» i gathörnet eller att göra fula åtbörder
bakom gammalt folks rygg, då var han gärna
med.
Bäst han en dag satt på sin sten och slängde
med benen, kom en liten flicka om 7—8 år
gående.
»Söta fröken, ge mig en slant! Jag har inte
smakat en bit mat på fyra dagar», jämrade sig
den lilla stor-ljugaren. Flickan stannade och såg
medlidsamt på honom.
»Vad du måtte vara hungrig!» utbrast hon.
»Ja-a, rysligt!» försäkrade han.
»Och inga pengar har jag!» beklagade sig
flickan. »Jag har köpt upp mina frukost-pengar.
Stackars lilla gosse! Om jag ändå hade något
jag kunde ge dig!» Hon sökte ivrigt i siii
skol-väska. Nej, där fanns ingenting. »Tyst!*,
utropade hon plötsligt. »Nu vet jag! Håll vilskan,
du lilla snälla gosse, så skall du ändå få någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
