Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörnstenen — efter Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många år därefter, då denna flicka var stor
och fullväxt, reste hon en gång till Uppsala.
Hennes bror skulle bli doktor, och hon skulle
vara med på den fest, som då firades. Där
gjorde hon bekantskap med en ung herre, som
var så uppmärksam och vänlig emot henne, att
det förvånade henne. Dagen därefter kom han
upp och sökte henne. Han kom för att tacka
henne, sade han. Hon kunde alldeles icke
begripa, vad han hade att tacka henne för; hon
hade ju aldrig sett honom förr.
»Kommer ni icke ihåg den lilla gossen på
hörnstenen i det och det gathörnet i Stockholm?»
sade han. — Nej, det gjorde hon inte.
»Kommer ni icke heller ihåg, att ni skänkte
en fattig gosse en silverpenning?» sade han och
tog fram hennes penning.
»Jo», sade hon, »det minnes jag nog. För
det omaket fick jag av min bror en timmes
arrest i ett vinds-kontor. Skulle ni vara den
gossen?»
»Ja, jag är densamme gossen. Näst Gud
har jag er att tacka för vad jag nu är. Det
var genom er vänlighet och ert förtroende, som
jag kom att blygas över min lättja och min
lögnaktighet. Då beslöt jag att börja arbeta och
bli en hederlig människa, om jag än icke kunde
bli en så utmärkt man som gubben på er
penning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
