Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Från den svenska arbetarrörelsens första tider - Det sista halvseklets stora ekonomiska förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
ALLMÄNNA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR
SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN.
FRÅN DEN SVENSKA ARBETARRÖRELSENS
FÖRSTA TIDER.
Det sista halvseklets stora eJconomisha föiändringar.
DEN SOM REST i Sveriges bygder något utanför allfarvägarna, har ofta
haft anledning att reflektera över de genomgripande förändringar, som
allmänt liv här har genomgått under de senaste decennierna. Knappast
någonstädes kommer dock intrycket starkare, än när han passerar det
nedlagda järnbruket. Från något avstånd ter det sig ännu helt imponerande med
sitt komplex av betydande byggnader, endast att på blanka vardagen ej något dån
höres från stångjärnshammaren eller ens några rökmoln höja sig över de många
skorstenarna. Men på nära håll är det en död stad: de stora verken stå tomma,
ty allt användbart av maskinell utrustning har sålts eller skrotats ned, och
vinden drar ut och in genom de sönderslagna fönsterrutor, som äro den
varaktiga förstörelsens konstanta kännemärke. Den ståtliga herrgården, där
brukspatronsläkterna generationer igenom residerade i glans och munterhet, och
dit sedan disponenterna drogo in under något blygsammare villkor, är nu
pensionat eller internatskola, vilkas innehavare lika litet äga användning för de
magnifika stall- och vagnbodsbyggnaderna, som de ha förmåga att hålla
park-och trädgårdsanläggningarna ens i presentabelt skick. Och bruksgatan, som
med sin långa rad vita bostadshus en gång var ägarnas stolthet, där det
vimlade av sotiga smeder, idoga hustrur och stojande barnskaror, den ligger nu
året om mer öde än en stockholmsgata midsommardagen: här och där
förråder ett rynkigt ansikte i fönstret, att någon gammal pensionstagare funnit
sin boplats, men eljest är där tomt, stängt och tillbommat. Rörelsen har för-
A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
