Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Från den svenska arbetarrörelsens första tider - Arbetskonflikternas framträdande jämsides med industrialismens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bönhasar (»bönåsar», fuskare i yrket) eller i slagsmål mellan gesäller och andra
medborgare. Men dessa kretsar kunde också ställa rekryter för sådana
mera tillfälliga företeelser som judehetsen i samband med och kort efter de
Crusenstolpeska kravallerna, metodistförföljelsen vid Engelska kyrkan vintern
1842, marsoroligheterna 1848, gåsmarscherna febr. 1851 och det på sin tid
så omtalade s. k. Wallenbergska upproret 1864. Det är nämligen
ofrånkomligt, att vid nästan alla dessa tillfällen större delen av den massa, vilken
skäligen passivt lät sig ryckas med av några bråkmakare samt följdriktigt fick
för andras räkning bära de blodiga huvudena, bildades av tidens
stadsarbetarklass, yngre gesäller och lärpojkar, jämte naturligtvis en del löst folk utan laga
försvar. Bakom dessa och liknande orosrörelser låg som fast och alltid
lätteligen påräkneligt element — utom inrotad olust att lyda ordningsmakten —
missnöjeskänslan och avunden mot bättre lottade, bägge särskilt starka kring
1800-talets mitt, när hela skråväsendet var utsatt för så skarp kritik och man
under ovisshet om framtiden motsåg dess radikala avskrivning.
Att företeelser av dylik art och de politici och författare, vilka än av ädel
filantropisk nitälskan, än i klart fattat propagandasyfte syntes stå eller
verkligen stodo i förbindelse med dem, kunnat på något sätt ens i de mest populära
framställningar räknas in bland förelöparna till de moderna arbetsstriderna,
visar hän på fullständig felsyn hos betraktarne. Antagligen har denna
framkallats genom en alltför vanlig misstolkning av de båda gängse termerna
»revolution» och »social rörelse». Liksom man gärna fastän med ringa fog velat
göra de franska revolutionerna redan före 1848, men i all synnerhet den stora
av 1789, till arbetarrörelsens första segerdagar på kontinenten, så kan man
ha frestats att söka tidiga inhemska förebilder till våra dagars skådespel. Då
går det också lätt att fatta varje tidigare utpräglad missnöjesrörelse hos de
djupare folkliga lagren såsom betingad av ungefär samma orsaker, som dem vi
under senaste tider lärt känna.
Härmed är naturligtvis icke förekomsten fordom av allvarligare
missförhållanden i den dåtida arbetarklassens ställning bestridd. Men dessa tedde sig
i många hänseenden helt annorlunda än senare, och de togo sig andra uttryck.
I ett korporativt skiktat samhälle, där varje särskild skråsammanslutning inom
staden, varje järnbruk och varje självständigt arbetande fabrik bildade en
avslutad enhet för sig, blev det för dessa företag och organisationer väsentligen
interna angelägenheter att på bästa sätt ordna det ömsesidiga förhållandet till
såväl företagares som arbetares fromma. Spörsmål, som vållades av dyrtid,
farhågor för ålderdomen, bristfälliga bostäder, riskabla arbetsvillkor, oskälig eller
oklok arbetsledning med mera dylikt, kunde icke skäligen av skrået i dess
helhet, av brukspatronen eller fabrikören avvisas; i de flesta fall torde de ock
kunnat finna sådan reglering, som ett personligt förhållande möjliggör och er-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
