Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Arbetares och företagares begynnande sammanslutningar - De tidigaste sammanslutningsförsöken av svenska arbetsgivare - Den politiska storstrejken 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betänkligheter och hindermoment att övervinna. Då gavs den avgörande stöten
genom den s. k. politiska storstrejken i maj 1902.
Den politiska storstrejken 1902.
Denna strejk var ett försök att mobilisera de fackligt organiserade arbetarne
för ett politiskt syfte, för påtryckning på Kungl. Maj:t och riksdagen i
rösträttsfrågan. Redan strax efter beslutet om försvarsreformen 1901 beslöt man
i ledande arbetarkretsar igångsätta en stark agitation för fullständig och snar
rösträttsreform. På en partikongress i Malmö s. å., vilken hölls i samband
med en skandinavisk arbetarkongress i Köpenhamn, tog man i sikte att för
ändamålet ordna en allmän strejk samt uttalade sig för att genom
daginkomst-teckning skapa en storstrejksfond. Av allt att döma vunno dessa planer ganska
kyligt mottagande hos arbetarne ute i landet: teckningen till storstrejksfonden
gick dåligt, och resultatet av den omröstning beträffande strejken, som vintern
1902 ägde rum, funnos ej lämpliga att bekantgöra. Men de ledande hade för
starkt engagerat sig, och den något nervösa stämning, som under loppet av
riksdagen 1902 yppades i huvudstaden, stimulerade till att gå vidare. Sålunda
utsändes parollen om arbetsnedläggelse de dagar, då rösträttsfrågan behandlades
i kamrarna, vilket blev d. 15—16 maj (torsdag och fredag före pingst).
Genomförandet blev mycket ojämnt. Allmännaste anslutningen vanns i
Stockholm, varest allmänheten fick ett särskilt starkt intryck därigenom, att
spårvagns- och drosktrafiken inställdes och likaså tidningarnas tryckning. På många
håll träffades uppgörelse i godo med arbetsgivarne om formell nedläggelse och
det försummades återtagande genom arbete å extra tid. För övrigt flöt strejken,
då d. 17 maj eller pingstaftonen skulle vara sista strejkdag, tämligen omärkligt
ihop med den sedvanliga pingstledigheten. Nämnda sista strejkdag skola av
inställelsen varit berörda nära 84,000 arbetare samt 2,284 arbetsgivare.
Beträffande resultatet torde man icke kunna neka, att demonstrationen gjorde
ett visst intryck, ehuru säkerligen utåt och med hänsyn till den aktuella frågan
ett svagare, än ledarne själva räknat med; inåt d. v. s. i arbetarorganisationens
egna led var kanske intrycket starkare så till vida, att det relativt
framgångsrika iscensättandet över hövan stärkte maktkänslan samt åtskilligt eggade lusten
till liknande och ännu mera eftertryckliga åtgärder. Men framför allt hade
denna rösträttsstrejk den säkerligen högst opåräknade verkan, att den gav
den behövliga stöten för arbetsgivarnes allmännare sammanslutande. År 1902
blev i sådant hänseende ett verkligt märkesår.
En kylig betraktelse kan näppeligen komma till annat resultat, än att
storstrejken 1902 var ett övergrepp och följaktligen ett misstag. Strejken och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
