Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Arbetsgivarnes organisationssträvanden - Företagaresammanslutningar i olika länder - Arbetsgivarnes organiserande i Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppstodo, var arbetsvillkorens ordnande ännu överallt helt och hållet den
enskilde företagarens sak, ett behov av korporativ representation för
arbetsgivareintressena förelåg ännu icke. Den senare arbetsgivareorganisationen har
emellertid ofta anknutit till dessa äldre ekonomiska föreningar.1
I det stora hela blir bilden från de olika länderna den, att liksom
företagarnes sammanslutningar betingats av arbetarnes, ha de också anpassat
organisationsformerna efter de förband, som det gällde att möta och hålla i schack.
Då fackföreningarna vanligen strävade att organisera sig enhetligt genom ett
helt yrke för att så kunna handla med största möjliga eftertryck, blev det också
naturligt för företagarne att samla sig i yrkesförbund. Tiden för deras
åstadkommande har varit sen, vanligen 1800-talets sista och 1900-talets första
decennium. Dessa sammanslutningar ha icke förhindrat andra med liknande mål
men av skiljaktig typ, exempelvis förbund av samtliga industrier inom ett
begränsat geografiskt område (en stad eller en provins) eller speciella
kamporganisationer, som förenat företagare oavsett plats eller yrke. Denna sista
formation synes knappast förekomma i Europa men däremot icke vara ovanlig inom
Nordamerikas Förenta stater. Vad åter beträffar fullständiga
riksorganisationer av en stats samtliga (eller i det närmaste samtliga) industriella företagare
med uppgift att hos sig samla och leda avtalspolitiken, torde sådana blott vara
att finna i de fyra nordiska länderna, Sverige, Danmark, Norge och Finland;
de i någon mån motsvarande förbund, som kunna träffas utanför dessa, te sig
ganska lösliga och äro mera konsulterande än självständigt handlande.2
Ai-betsgivarnes organiserande i Danmark.
Medan eljest utländska förhållanden på detta område egentligen blott
intressera som paralleller och jämförelsematerial, har utvecklingen i Danmark
en mycket direkt betydelse, ty där kan man tala både om förebilder och om
påverkningar.
Tidigast i de nordiska länderna blev i Danmark den socialdemokratiska
arbetarrörelsen organiserad. Redan 1886 skapades De samvirkende Fagforeninger i
Köpenhamn, liknande sammanslutningar uppstodo i provinserna, och ur dessa
1 Det förestående en något förkortad översättning ur Kesslers citerade uppsats i Handwörterbuch der
Staats-wissenschaften.
2 Som en fullständigare redogörelse här måste vara utesluten, hänvisas i främsta rummet till Kesslers citerade
uppsats i Handwörterbuch der Staatswissenschaften samt den ganska utförliga litteraturförteckning, vilken där gives.
Som ett huvudarbete med rika sakupplysningar är att nämna Kulemann, Die Berufsvereine, del. III—VI. (Jena
1913). För de egenartade förhållandena inom U. S. A. är att observera Clarence E. Bonnett, Employers’
Associations in the United States (New York 1922).
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
