Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Verksamhetsskedet 1902—maj 1907 - Organisationsfrågor - Meningsbrytningar bland de ledande, företagarnes reserverade hållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta, som var oundgängligt och även sålunda av stämma och fullmäktige
erkändes, torde dock ha skapat eller åtminstone befordrat en viss spänning
mellan de ledande personliga krafterna. Åtskilligt talar för, att de egentliga
initiativtagarna stodo ytterst nära det politiskt mäktiga protektionistiska partiet i
Första kammaren: Almström var en av dettas styrande män, dess chef
bruksägaren Christian Lundeberg lät insätta sig i föreningens fullmäktige, G. F.
Östberg med sina mångåriga parlamentariska meriter hörde också till partiets
förtroenderåd. Såväl den fart, som kom i planerna genom och efter den politiska
storstrejken, som även det ursprungliga stadgeförslagets formulerande av
föreningens ändamål att »stödja näringslifvet i Sverige», visar hän på tankar av
politisk innebörd. Inom den grupp av betydande industrimän, vilka från början
intresserade sig för sammanslutningens skapande, stod man nog ännu principiellt
på ungefär samma ståndpunkt gentemot arbetarrörelsen, som
Sundsvallsdistriktets sågverksägare hävdat under den norrländska konflikten 1899 (ovan s. 12),
och man torde bland dem ha tänkt sig S. A. F. framför allt som ett kraftigt
vapen i en fortsatt strid efter samma linjer. Det verkliga livet har emellertid
en underbar fostrande förmåga, därför voro de affärsledare, som redan haft
allvarlig konfrontation med fullvuxen arbetarrörelse, icke så lätt att vinna för
dylika stridsplaner, och därför kom heller ingenting i S. A. F:s genom dess
stadgar angivna programritning att betona den sortens avsikter. Det råder
knappast tvivel därom, att det icke var de skånska arbetsgivarne med deras längre
hunna erfarenheter, som härvidlag bestämt tonen, och detta förhållande blev
yttermera markerat, när deras förut under arbetsstridigheter flitigt nyttjade
förtroendeman gjordes till S. A. F:s verkställande direktör. Sannolikt hade det
då varit till gagn både för arbetet inom föreningen och för dennas framgång
utåt, om en industriidkare av Almströms rangställning varaktigt tagit plats
inom styrelsen. Nu har man på känn, fastän det icke framgår av de bevarade
akterna, att de industriledare, som i styrelsen direkt följde och ledde
verksamheten — exempelvis Oscar Carlson och Hj. Wessberg — i viss mån kommo att
representera en annan och om uttrycket tillåtes modernare åskådning än
deras, som dröjde utanför i fullmäktigställning, detta helt enkelt därför att de
kommo i en omedelbarare och rikare kontakt med verkligheten. Med tiden
skulle denna åskådning fullt segra, men det skedde icke utan slitningar, och
liksom Östberg, vilken väl snarast var att betrakta som initiativtagarnas specielle
representant i styrelsen, trots sin politiska habilitet icke mäktade förekomma
sådana motsatser, var han knappast heller rätta mannen att inge starkt
förtroende hos de företagare, vilka från början ställde sig något tveksamma
beträffande anslutning till föreningen.
Även detta förtjänar beaktas. Otvivelaktigt arbetade S. A. F. till en början
i ganska stark motvind. Där fanns åtskilliga stora företagare, som med iver
6—272710
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
