Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Verksamhetsskedet 1902—maj 1907 - Den praktiska verksamheten - Arbetsgifvareföreningen och Sveriges Verkstadsförening år 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre antal delägare hade ställt sig helt avvisande mot en lockout, under det att
ett något större antal förklarat sig villiga att deltaga i en allmän, mot
fackföreningarna riktad lockout; det övervägande antalet delägare uttalade sig
emellertid odeciderat, förordade visserligen understöd på något sätt åt S. V. F. men
förklarade sig själva av olika grunder förhindrade att deltaga i en lockout.1
Summan var, att det övervägande flertalet ville understödja Verkstadsföreningen, om
endast detta kunde ske på annat sätt än genom arbetsinställelse. Med anledning
härav beslöt styrelsen inkalla fullmäktige (till d. 6 september) för att lägga
beslutet i deras händer samt att föreslå fullmäktige att i stället för lockout bringa
S. V. F. ett verksamt ekonomiskt stöd: man borde sålunda genom frivillig
teckning bland delägarne hopbringa en garantifond av intill 500,000 kr., från vilken
understöd utan återbetalningsskyldighet kunde ges åt Verkstadsföreningen på
sätt och villkor, som fullmäktige funne lämpliga. Endast som den yttersta
reservåtgärd begärde styrelsen dessutom fullmäktiges bemyndigande »att därest
förhållandena framdeles så göra nödvändigt genast inkalla fullmäktige och extra
stämma för att eventuellt besluta om lockout». — Denna anhållan om
bemyndigande förefaller onekligen mest ha varit en gest för att tillfredsställa opinionen
inom S. V. F. genom intrycket, att en stor kraftåtgärd icke vore utesluten:
visserligen företedde S. A. F:s stadgar såtillvida en formell underlighet, som det
tillkom fullmäktiges ordförande men ej styrelsen att inkalla fullmäktige (§ 14),
och detta kunde ju motivera förslaget. Reellt måste det väl ligga i sakens natur,
att om förhållandena så krävde styrelse och fullmäktiges ordförande helt
samverkade, och då var bemyndigandet överflödigt.
De förslag, som styrelsen sålunda framlade, godkändes, det sist anförda av
fullmäktige och det förra — om extra understödsfonden — av den till samma dag
(d. 6 september), inkallade extra stämman — det var för övrigt den stämma,
som antog den kända lydelsen av stadgarnas § 23 (ovan s. 59). Styrelsen
skyndade att genom nytt cirkulär delgiva delägarne besluten samt uppfordra dem
att genom teckning av en garanti, för var och en motsvarande 20 % av
ansvarighetssumman, hopbringa den planerade fonden. Resultatet blev en teckning
av kr. 572,000:— eller omkring 16 V* % av delägarnes ansvarighetssumma.
Något närmare beslut av fullmäktige om sätt och villkor för garantimedlens
användande till S. V. F:s stöd fattades emellertid icke — närmaste
fullmäktigesammanträde blev ej förrän d. 2 december. Ej heller torde man givit full
klarhet om, hur långt stämmans förfoganden sträckte sig. Härav kom ett
allvarligt missförstånd mellan de båda föreningarna att vållas. S. V. F:s över-
1 Om dessa grunder säger protokollet: »Såsom skäl anfördes därvid, antingen att fackförening saknades, eller
att endast ett mindretal arbetare tillhörde fackförening, att avtal med fackförening var gällande, att brådskande
leveranser till staten lade hinder i vägen, att arbetsgivarne inom en viss bransch ej voro mera allmänt inne i Svenska
Arbetsgifvareföreningen, att konjunkturerna ej medgåve en lockout utan ofantliga förluster etc.»
Något utförligare är redogörelsen i styrelsens skrivelse till fullmäktige d. 29 augusti.
/O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
