Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Verksamhetsskedet 1902—maj 1907 - Den praktiska verksamheten - Arbetsgifvareföreningen och Sveriges Verkstadsförening år 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snabbt med anhållan om erforderliga åtgärder från styrelsens sida för de förut
omskrivna medlens (tydligen kr. 50,000: —) utbetalande. Följaktligen
inkallade styrelsen föreningens fullmäktige till d. 2 december samt anhöll hos dem
om bemyndigande att till S. V. F:s styrelse utbetala kr. 50,000: — ur
understödsfonden, dock endast »på villkor i överensstämmelse med styrelsens förut
fattade beslut».
På fullmäktigsammanträdet d. 2 december lämnade så G. F. Östberg en
längre, skriftligen uppsatt redogörelse för dessa förhandlingar mellan de båda
organisationerna. Fullmäktiges beslut blev ett fullständigt gillande av styrelsens
tidigare åtgöranden och nu framställda förslag. Härom underrättad, svarade
Verkstadsföreningen omsider d. 3 januari 1906 med avböjande av det erbjudna
understödet. Då sålunda hela understödsfrågan nu måste anses ha förfallit,
beslöt styrelsen efter sistnämnda skrivelses mottagande (d. 26 januari 1906) att
till delägarne återställa de för Verkstadsföreningens understödjande avgivna
garantiförbindelserna; samtidigt skulle ock till samtliga delägare utsändas en
redogörelse för förhållandet mellan de båda organisationerna med anledning av
lockouten.
Styrelsens åtgärd att sålunda särskilt underrätta delägarne antyder om icke
dåligt samvete så i varje fall medvetandet, att S. A. F:s hållning under den stora
verkstadskonflikten strängt bedömdes och följaktligen tarvade ett försvar. Det
kunde icke vara förvånande, om kritiken var bitter, särskilt från håll, där man
stod S. V. F. nära. Ty det verkade onekligen bra snöpligt att först ha satt
i utsikt en vidsträckt lockoutaktion, sedan ha inskränkt sig till löfte om ett,
visserligen rätt betydande, finansiellt understöd, så ha beskurit detta och
slutligen — låt vara ej uteslutande genom eget förvållande — låtit det hela stanna
vid alls ingenting. Och detta under en mycket svårartad konflikt, vars
resultat måste bli högst viktiga för alla företagare. Om större klokhet eller kraft
från ledningens sida vittnade detta i varje fall icke. Sannolikt är väl, att
åtskilligt av den kritik, som något mera än ett år efter detta ärendes avskrivning
så skarpt kom till orda mot S. A. F:s dittillsvarande ledning, förbereddes och
samlades genom nu berörda förhållanden under verkstadskonflikten 1905.
Var man sålunda tydligtvis icke rätt belåten inom S. A. F:s egna kretsar, så
var utan fråga missnöjet högst utpräglat hos den andra parten, S. V. F. Den
för båda viktiga, men i sakernas dåvarande läge nog framför allt för
Arbetsgifvareföreningen särskilt betydelsefulla frågan om de båda stora
organisationernas sammanslagning hade i augusti 1905 bragts så långt, att en definitiv
lösning syntes ligga inom närmaste räckhåll. D. 29 augusti innehåller sålunda
S. A. F:s styrelseprotokoll ett meddelande, »att de vid senaste
styrelsesammanträde utsedda delegerade haft sammanträde med delegerade från
verkstadsföreningen, som därvid överlämnat en skriftlig promemoria rörande grunden för
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
