outen.» Den redan gjorda föreskriften, att arbetsgivare med mindre antal arbetare än 10 ej må intagas i föreningen, gällde blott Allmänna gruppen men ej yrkes- och ortsförbunden; i själva verket hade S. A. F:s enda ortsförbund upptagit så många småföretagare, att ej mindre än 5 5.8 % av detta förbunds delägare hade lägre antal än 10 arbetare, ett förhållande som icke för föreningen vore betryggande. Det föreslogs därför ett tillägg till § 4 av innehåll, att företagare, som måste betraktas såsom hantverkare, icke finge antagas till medlem, därest icke styrelsen på särskilda skäl lämnade sitt medgivande. Ändringen vore, anmärkte styrelsen, ej minst därför önsklig, att det tidigare från S. V. F:s sida andragits som hinder för samarbete med S. A. F., att i denna även helt små hantverkare kunde vinna delägarskap. Kärnpunkten i styrelsens yrkande var förändringen av § 9 om ansvarighetsbeloppens beräknande. I sin motivering påpekade styrelsen, att rörelsen för år 1906 visserligen enligt bokslutet visade en ringa behållning men till följd av en senare fallen kompromissdom i ett strejkersättningsmål faktiskt slutat med en jf|örlust ;av omkring 49,000 kr. För det löpande året räknade man på omkring 100,000 kr:s behållning, men detta vore alldeles otillräckligt. »Först med en större samlad kontant fond kan föreningen med lugn och tillförsikt möta en omfattande strid, vars uteblivande förr eller senare nog icke kan påräknas. Skulle den kunna undvikas, torde samlandet av en dylik fond vara enda utvägen därtill.» Att höja årsavgifterna syntes mindre lämpligt, däremot vore det skäl att revidera bestämmelserna om delägares ansvarighetsbelopp. För närvarande kunde dessa fastställas efter betydligt växlande grunder, från 50 kr. till 500 kr. för varje anmäld arbetare, och följden var, att detsamma för omkring 61,000 arbetare beräknades efter 50 kr., för omkring 47,500 efter 100 kr., för omkring 10,000 efter 150—250 kr. samt för omkring 950 efter 300—500 kr. Styrelsen föreslog, att minimibeloppet för beräkningen skulle sättas till 100 kr. för arbetare och maximum till 250 kr. Den nettovinst, som denna förändring genom automatiskt stigande avgifter och efter frånräkning av sannolikt ökade strejk- och lockoutersättningar borde inbringa, skattade styrelsen till minst 100,000 kr. årligen. Samtidigt föreslogs, att det ej längre skulle bero av den enskilde arbetsgivaren att bestämma, huru stor del av sin arbetspersonal han ville anmäla. »En följd härav», heter det i motiveringen, »har blivit, att vissa delägare endast anmält en del av sina arbetare och att, då strejk sedan uppstått, de alltid räknat de strejkande arbetarne bland de anmälda och de under strejken arbetande bland de icke anmälda arbetarne. Styrelsen har sökt att i sådana fall hävda principen, att ersättning skall beräknas pro rata parte, men då frågan dragits under skiljedom, har föreningen förlorat.» Antalet arbetare skulle därför beräknas efter medeltalet anställda under nästföregående år samt meddelas enligt formulär, fastställda av styrelsen. 93