Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Världskrigets återverkningar - Den stora lockouten 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressen syntes man visserligen varit förberedd på en viss utvidgning av striden,
t. ex. ett stödjande av pappersbruken från Pappersmasseförbundets sida, men
man tycktes icke hava varit beredd på en så stor utvidgning av striden, på så
kraftiga åtgärder för genomförande av arbetsfred över hela linjen, som nu av
Arbetsgifvareföreningen iscensattes. Att Arbetsgivareföreningens beslut i
arbetarpressen på det kraftigaste fördömdes var ju att vänta. I tidningen
Socialdemokraten sökte man giva det hela en politisk karaktär genom uppgiften, att
Arbetsgifvareföreningen medelst sitt lockoutbeslut ville komma den
socialdemokratiska regeringen till livs. Ingen uppgift kunde vara mera grundfalsk än
denna. Arbetsgifvareföreningens strid var en rent facklig strid, och ledarna av de
politiska högerpartierna voro icke i förväg underrättade om lockoutbeslutet,
utan fingo först genom lockoutproklamationen kännedom därom. Den
borgerliga pressen ställde sig med undantag av vissa radikalt betonade organ i stort sett
förstående för motiven till Arbetsgifvareföreningens handlingssätt.»
Beslutet hade fattats lördagen d. 14 februari och bekantgjordes i söndagens
tidningar; på måndagen (d. 16) hemställde regeringen till S. A. F. att låta
lockouten vid pappersbruken anstå till 25 februari, för att tid till
medlingsåtgärder skulle ges. Detta bifölls av styrelsen d. 17, och samma dag tillsatte
regeringen en förlikningskommission av H. Elmquist (som ordförande), A.
Cederborg och S. H. Kvarnzelius. D. 23 februari meddelade kommissionen
skriftligen till S. A. F:s styrelse, att ytterligare rådrum vore oundgängligen
nödvändigt, varpå styrelsen samma dag, ehuru under tvekan inför härav vållade
olägenheter, medgav ett uppskov till d. 16 mars. Medlingsansträngningarna
gåvo likväl icke det önskade resultatet, då Landsorganisationen spände sina
fordringar för högt, och kl. 1 på natten till måndagen d. 16 mars måste
kommissionen förklara försöket strandat. Några timmar senare trädde den stora
lockouten i kraft, gällande omkr. 130,000 arbetare. Inför möjligheten av en
långvarig konflikt ordnade S. A. F:s styrelse genom beslut d. 23 februari en
bankkredit intill 15 miljoner kronor.
Efter detta ägnade sig förlikningskommissionen närmast åt att vinna
uppgörelse i några av de mindre konflikterna, vilket kröntes med framgång.
Strävandet torde underlättats därav, att Landsorganisationens representantskap, som
sammanträdde d. 18 mars, icke visade någon starkare kamplust; ett från
kommunistiskt håll framfört yrkande om storstrejk vann ingen anslutning. Så
kunde kommissionen åter d. 23—24 mars ägna sig åt huvudkonflikterna. Och
kl. Va 7 på morgonen d. 27 kunde uppgörelsen, förut godkänd, undertecknas.
Som slutomdöme skriver den citerade årsberättelsen: »Den skedda
uppgörelsen hälsades med stor tillfredsställelse av allmänheten. I själva verket torde man
behöva gå till den kommunistiska pressen för att finna ett organ, som icke
gav sitt erkännande åt den skedda förlikningen. I allmänhet ansågs uppgö-
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
