Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar och exkurser - Stuveriarbetets ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
straffades med blockad, bojkott och dylikt. Särskilt vanligt blev att de belades med
böter, t. ex. 20 proc. å stuvningskostnaden, när de sedermera kommo till en hamn,
där Transportarbetareförbundet var allenarådande. Det hände till och med, att
kaptenen å ett fartyg, som intagit en — naturligtvis mindre dyrbar — last och på
grund av Transportarbetareförbundets blockad mot fartyget icke kunde få lasten
lossad å destinationsorten eller i närliggande hamnar, såg sig nödsakad att gå till
sjöss och vräka lasten överbord för att på billigaste sätt bliva av med densamma.»
Även om denna framställning skulle vara något starkt färglagd, lär den icke
mycket skilja sig från verkligheten. När stuvarne under den långa konflikten i
Norrköpings hamn 1907 för att hålla samfärdseln i gång uppsatte eget arbetslag av
frivilliga, drog detta med sig allehanda följdkonflikter i andra hamnar och självfallet
motsvarande åtgärder av stuvarne därstädes. Så gick striden ungefär som en epidemi
från hamn till hamn och vållade mångenstädes stormiga uppträden, bland vilka
Malmöattentatet blev det svåraste.
Här mötte sålunda ett i högsta grad bjudande intresse från den allmänhets sida,
vilken icke var inblandad i konflikten, och från arbetarnes sida klassbetonade krav,
som uppburos av en ofta särskilt svårhanterlig grupp. Det kan då icke förvåna, att
mötet blev våldsamt. Men arbetsgivarne höllo sin position, med juliöverkommelsen
1908 bröts Transportarbetareförbundets monopolställning i hamnarna och Svenska
Arbetsgifvareföreningens § 23 blev för framtiden tillämpad där liksom å andra
arbetsplatser.
Denna seger hade vunnits tack vare en systematisk samverkan mellan Svenska
Arbetsgifvareföreningen och Sveriges Redareförening, vartill planen uppdragits år 1907. Nämnda
plan gick först och främst ut på att i södra Sverige upprätta till Arbetsgifvareföreningen
anslutna stuveriföretag i de olika hamnarna, huvudsakligen stuveriaktiebolag, med såväl
rederier och mäklare som ock industriföretag, köpmän och kommissionärer, eller kort sagt
trafikanter av alla slag, både exportörer och importörer, som intressenter. I
Norrland skulle därvarande privata stuverifirmor anslutas till Arbetsgifvareföreningen.
Stuveriaktiebolagen skulle icke vara avsedda att vara vinstföretag — utdelningen
skulle vara begränsad till 6 % — utan hava till uteslutande ändamål att skapa
och vidmakthålla goda och billiga lossnings- och lastningsförhållanden i resp. hamnar
och i sådant syfte i regel utföra såväl arbetet ombord å fartyg som därmed
sammanhängande arbeten i land. Dylika företag borde just på grund av sin
sammansättning hava det starkaste intresse inom sig själva att vid strejktillfällen göra stora
ansträngningar för att hålla stuveriarbetet i gång och i möjligaste mån betjäna sina
aktionärer samt därigenom gagna hela trafiken i hamnen. Genom stuveriföretagens
anslutning till Arbetsgifvareföreningen skulle erhållas kontroll över deras uppgörelser
med arbetarne på platsen, bl. a. rörande arbetslönerna, och därmed även över de
av företagen tillämpade stuveritaxorna. Såsom en förutsättning för planens lyckliga
realiserande utgick man å ömse sidor ifrån, att Redareföreningens medlemmar skulle
för sina fartyg anlita ett till Arbetsgifvareföreningen anslutet stuveriföretag på plats,
där sådant funnes, liksom att Arbetsgifvareförningens medlemmar skulle lämna sina
förekommande arbeten vid hamnarna till dylikt företag. Sedan år 1908 ha de
angelägenheter, som rört detta samarbete mellan Svenska Arbetsgifvareföreningen
och Redareföreningen, handlagts av en delegation med 3 ledamöter utsedda från
vardera föreningen.
Den betydelse, man sålunda med allt skäl tillmätte denna trafikfråga, medförde
också, att särskilda regler borde träffas för den ersättning, som här gavs vid
förekommande arbetsinställelser. Denna beräknades ursprungligen efter de grunder, som
i allmänhet gällde inom Svenska Arbetsgifvareföreningen, varvid bland annat inträffade,
att ersättningen för en delägare blev mindre, i samma mån som han genom anskaffande
av frivilliga bidrog att minska konfliktens verkningar. Detta ställde sig naturligt
med hänsyn till industriens företagare, för vilka ersättningen i allt fall icke kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
