Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar och exkurser - De stora avtalsförhandlingarna 1925. Av Axel Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen, så återstår väl i allmänhet endast möjligheten att förklara parternas
ståndpunkter så divergerande, att ett medlingsförslag icke kan framläggas, att avbryta
förlikningsarbetet och avvakta vad tiden och den öppna stridens utveckling kunna verka.
Förlikningskommissionen framträder med större samlad pondus, såsom avsikten
därmed måste vara. Landets regering ingriper hos oss icke, såsom i England allt
mer — och icke alltid till båtnad för regeringens prestige — blivit fallet, direkt i
förlikningsarbetet. Enträgna föreställningar ha vid icke sällsynta tillfällen blivit gjorda
till de stridande parternas främsta representanter, men därvid ha mera allmänna
övertalningsgrunder från samhällsnyttans synpunkt anlitats. Detaljprövningen och
detaljförslagen ha överlämnats åt förlikningskommissionen, vilken är att betrakta såsom
regeringens omedelbara och högt betrodda organ. Plenarförhandlingarna bliva för
en sådan nämnd snarast ett medel att låta parterna framlägga sina skäl för och
emot i de olika tvistefrågorna. Därefter komma de separata sonderingarna i
långa serier, avbrutna av kommissionens egna överläggningar, vilka i invecklade fall
kunna kräva lång tid. Sedan följa nya intermittenta separatunderhandlingar, och
allteftersom kommissionens egen uppfattning bringas till mognad, är tiden inne för
en allt starkare övertalning och påtryckning. Samhällets behov av ostörd
arbetsfred är motorn för denna pressning. Eftersom samhällets verkliga nytta icke alltid
ligger klar i dagen, är det kommissionens enade uppfattning om dess beskaffenhet,
som bestämmer påtryckningens karaktär och intensitet. Det naturliga kravet på en
kommission är att den icke nöjer sig med vad som ligger på ytan och tillgriper
halveringsåtgärder, utan anlägger större synpunkter och framför allt ser längre in i
framtiden än till den ögonblickliga betydelsen av en arbetskonflikts hävande eller
avvärjande. Den är mera principiellt bunden av sin pondus och sitt ansvar än den
enskilde förlikningsmannen. Den måste lita på sitt omdömes riktighet, den kan
därvid lyckas och misslyckas. Stundom måste även den se tiden an och låta stridens
fortsatta utveckling skapa nya möjligheter.
Förlikningskommissionen började sitt arbete i statsutskottsvåningen i
riksdagshuset onsdagen den 18 februari kl. 10 f. m. med en allmän konferens med
representanter för Svenska Arbetsgifvareföreningen och Landsorganisationen. Närvarande
voro å ena sidan Arbetsgifvareföreningens tre direktörer och direktörerna för de
olika yrkesförbund därinom, som berördes av primärkonflikterna. Efter senare
enskilda överläggningar skred kommissionen samma dag till undersökning för varje
konfliktgrupp för sig och gjorde därvid helt naturligt början med
pappersbrukstvisten, för vilken även följande dag togs i anspråk. Därefter följde de övriga
primärkonflikterna i ordning, varvid alltjämt nya förhandlingsdelegationer avlöste
varandra vid kommissionens stora bord; huvudorganisationernas ledande män befunno
sig alltid på sin post, redo att besvara alla frågor och framställningar. På
arbetsgivaresidan är det Arbetsgifvareföreningens verkställande direktör, som vid alla större
och mindre förhandlingsmoment, även de som avse av kommissionen begärda
detalj-uppgifter och av kommissionen gjorda detalj förslag, träder in i spetsen för
bransch-delegerade; han har i eminent grad att bära förhandlingens hetta och tunga; hans
omsorg sträcker sig till detaljerna lika väl som till det stora hela. — Redan nu
hade oberoende av kommissionen vissa förändringar inträtt i konfliktläget. Den
avtalsstridiga strejken vid chokladfabrikerna hade nedlagts, ordningen återställts i
överensstämmelse med den förra överenskommelsen och lockouten av den
anledningen hävts. Vid gummifabriken hade uppgörelse träffats. Däremot hade ny
lockout proklamerats mot arbetarne vid brädgårdsfirmor i Stockholm, att träda i
kraft den 16 mars, och denna konflikt jämte den förut omtalade avtalsfrågan vid
hamnarna, lönefrågor inom rörledningsbranschen och striden vid kappfabrikerna hade
på Arbetsgifvareföreningens yrkande tagits om hand av kommissionen.
Varje dag under denna vecka till och med fredagen den 27 februari bedrev
kommissionen intensivt sina förberedande undersökningar av de olika konflikternas mång-
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
