Sagan om hästen / Sagan om Hästen. Saga, Om Grållen Och dess Stall-Båckar. / Grållenpoem2 (1740-1772) Author: Olof von Dalin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saga, om Grållen och dess Stall-Båckar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Sen drogos flere Båckar fram, Som äfwenwäl fått deras ram,         Alt utur Grållens Lada: Så Hästen deraf resen står Och ganska matt för Kärran går,         Och Gården lider skada. Man trätte skarpt om Deras brått, Fast Grållen ej sitt foder fått,         Men i sin Krubba biter: Den stackars Hästen hungrig står: Man frukta han ej hafra får         Förr än han Grimman sliter. Han gnägga så det hördes kring, Där han ändå fick ingen ting         Som dugde til at äta, Förr’n Hus-Herrn larmet höra fick, Och ändtlig sjelf i Stallet gick         Och skilde deras träta. Man hoppas at det nu blir godt, Sem man på Hafran redo fådt,         Som hittils blifwit spilder: Och Hästen kan ännu bli god; Ty hö och hafra ge godt mod,         Och Grållen blir snart hwilder. Nu blir han ock wiszt styrder rätt, Til flit, i Dygd, på bästa sätt,         At han på skjuts ej skenar: At Kuskar, Drängar, sämjas hop, Så Echo hörs af Glädje-rop:         Twi den som illa menar!!!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>