eller
af
————————————————
STOCKHOLM,
Hos JOH. GEORG LANGE.
Denna del anses vara författad av Johan Niclas Zetherström (1738-?).
Fredrik Böök (1883-1961) skriver härom i sin avhandling "Romanens och prosaberättelsens historia i Sverige intill 1809" (1907) i avsnittet Dalins efterföljare sid. 113f: 'Grollens sednare öden, eller fortsättning af Sagan om hästen', som utkom år 1765 och hade Johan Niclas Zetherström till författare, låter t. o. m. Dalin själf berätta Sveriges öden under de mer än trettio år som gått. Under en vandring på Djurgården träffar författaren långt inne i skogen den kloke och vidtfrejdade man, som med sina visor och sagor roat och undervisat både höga och låga, både unga och gamla, och han förmår honom att fortsätta den bästa af alla sina sagor. — Zetherström försöker omsorgsfullt efterbilda Dalins berättargrepp och ända till hans stils provinsialismer, men utan någon som helst fantasi. Hans stoff är ju också mycket fattigt : de inbördes striderna samt det jämmerliga ryska fälttåget 1741 — 42. Det som mest frapperar i hans saga är den fruktansvärda cynism, hvarmed kejsarinnan Elisabeth i Ryssland — "Holmgårds Frun" — skildras som Sveriges räddarinna och skyddsängel. Slutet af sagan utgöres af hennes förmaningstal till Gråliens ägare, hvari hon ger noggranna och bestämda föreskrifter om hästens skötsel och vård och med full myndighet utser dess blifvande ägare — Adolf Fredrik.