Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En saga om en saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig med. Och då på en gång uppstod denna tanke inom
henne: ”Den värld, som du har levat i nere i Värmland, är
inte mindre egendomlig än Fredmans eller Fänrik Ståls.
Kan du bara lära dig att behandla det, nog har du lika bra
stoff att bearbeta som dessa båda.”
På detta sätt gick det till, att hon första gången fick syn
på sagan. Och i samma ögonblick hon såg den, började
marken gunga under henne. Hela långa Malmskillnadsgatan
från Hamngatsbacken ända upp till brandstationen hävde
sig mot himlen och sjönk ner igen, hävde sig och sjönk.
Hon måste stå stilla en god stund, tills gatan hade kommit
till ro, och hon såg förvånad på de förbigående, som gick
så lugna och inte märkte vilket under som hade skett.
I denna stund beslöt den unga flickan, att hon skulle
skriva sagan om Värmlandskavaljererna, och hon övergav
aldrig någonsin tanken på den. Men många och långa år
dröjde det, innan beslutet kom till utförande.
För det första hade hon nu kommit in på en ny levnadsbana,
och det fattades henne tid att utföra ett stort litterärt
arbete. För det andra misslyckades hon alldeles med sina
första försök att skriva sagan.
Under dessa år tilldrog sig dock ständigt händelser, som
hjälpte till att forma ut den. Under en ferietid satt hon
en morgon med sin far vid frukostbordet och språkade
om de gamla tiderna. Då kom han att berätta om en
ungdomsbekant, som han beskrev som den mest intagande
människa. Denne man förde glädje och munterhet med sig,
vart han kom. Han kunde sjunga, han komponerade musik,
han improviserade vers. Spelade han upp till dans, så
dansade inte bara ungdomen, utan gubbar och gummor, hög
och låg, och höll han tal, så måste man skratta eller gråta,
allt som han ville det. Om han drack sig full, så kunde
han spela och tala bättre, än då han var nykter, och när
han blev förälskad i en kvinna, var det henne omöjligt att
motstå honom. Om han gjorde dumheter, förlät man honom;
om han någon gång var bedrövad, ville man göra vad som
helst för att åter se honom glad. Men stor framgång i
världen hade han inte haft trots sin rika begåvning. Sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
