Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Ingen må tro, att flickan, som hade gått igenom en så
svår stund framme vid domarbordet, själv tyckte, att hon
hade gjort något berömligt. Hon ansåg tvärtom, att hon var
utskämd inför hela menigheten. Hon begrep inte, att det låg
något hedersamt däri, att domaren hade gått fram och skakat
hand med henne. Hon trodde, att det bara betydde, att målet
var avslutat och att hon fick gå sin väg.
Hon såg inte heller, att folk gav henne vänliga blickar,
och att det var flera, som ville trycka hennes hand. Hon
smög sig bara undan och ville bort. Men det var trängsel
nere vid dörren. Tinget var slut, och det var många, som
rusade på och skulle ut. Hon drog sig undan och blev visst
den sista, som lämnade tingssalen. Hon tyckte, att alla
andra borde gå före henne.
När hon äntligen kom ut, stod Gudmund Erlandssons
kärra förspänd framför trappan. Gudmund satt i åkdonet
med tömmarna i handen och syntes vänta på någon. Så
snart han fick se henne bland allt folket, som strömmade
ut ur tingssalen, ropade han till henne:
— Kom hit, Helga! Du kan få åka med mig, eftersom
vi har samma väg.
Men fastän hon hörde sitt namn, kunde hon inte tro, att
det var henne, som han kallade på. Det var inte möjligt,
att Gudmund Erlandsson ville skjutsa för henne. Han var
den grannaste karlen i hela socknen. Ung och vacker och
av god släkt och i gunst hos alla människor. Inte kunde
hon tro, att han ville ha något att göra med henne.
Hon gick med huvudduken långt framskjuten i pannan
och skyndade förbi honom utan att varken se upp eller
svara.
— Hör du inte, Helga, att du kan få åka med mig? sade
då Gudmund, och det låg ett riktigt vänligt uttryck i
stämman. Men hon kunde inte få i sitt huvud, att Gudmund
menade väl med henne. Hon trodde, att han på ett eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0024.html
