Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade kommit dit med bara ett knyte under armen, nu
knappast kunde få rum med sina ägodelar i en kista.
— Jag får aldrig så bra tjänare i mitt hus, som du har
varit, sade mor Ingeborg. Och tänk nu inte för illa om mig,
därför att jag låter dig flytta! Du förstår nog, att det inte
sker med min vilja. Jag ska inte glömma bort dig. Så länge
som jag har någon makt, ska du inte behöva lida nöd.
Hon gjorde upp med Helga, att hon skulle väva lakan och
handdukar åt henne. Hon gav henne arbete för minst ett
halvår.
Gudmund stod i vedskjulet och högg ved den dagen, då
Helga flyttade. Han kom inte in och sade farväl, fastän
hästen stod för dörren. Han tycktes ha så bråttom, att han
inte märkte vad som stod på. Hon fick lov att gå ut till
honom och ta avsked.
Han lade ner yxan, tog Helga i hand, sade lite brådskande:
— Tack för den här tiden! och började så hugga igen. Helga
hade velat säga något om att hon förstod, att det var
omöjligt för dem att behålla henne och att allt var hennes eget
fel. Det var hon själv, som hade ställt det så för sig. Men
Gudmund högg, så att stickorna flög omkring honom, och
hon kom sig inte för att säga något.
Men det märkvärdigaste vid hela flyttningen var, att
husbonden själv, gamle Erland Erlandsson, körde Helga upp
till Stormyra.
Gudmunds far var en liten, torr man med kal hjässa och
vackra, kloka ögon. Han var mycket tillbakadragen och så
tystlåten, att han stundom inte sade ett ord på hela dagen. Så
länge allt gick, som det skulle, lade man inte märke till
honom, men när något råkade i olag, kom han alltid och
sade och gjorde vad som skulle sägas och göras för att ställa
allt till rätta. Han var skicklig i att föra räkenskaper och
åtnjöt mycket förtroende bland socknemännen. Han fick
alla möjliga kommunala uppdrag och var mer ansedd än
mången, som hade en stor gård och mycken rikedom.
Erland Erlandsson körde hem Helga i det usla föret och
tillät inte, att hon gick i någon backe. När de hade kommit
fram till Stormyra, satt han länge i stugan och talade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
