Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sig. Han kom ihåg så mycket, som att han hade lämnat
värdshuset vid elvatiden i sällskap med kamraterna, men
vart de sedan hade begivit sig, det kunde han inte reda
ut. Det var som att försöka stirra in i ett stort mörker.
Han visste inte om de bara hade drivit omkring på gatorna,
eller om de hade varit inne hos någon. Han kom inte ihåg
om han själv eller någon annan hade selat på hästen och
hade inte något minne av hela hemresan.
När han nu kom in i storstugan, var den skurad och städad
för helgens skull. Allt arbete var slut för dagen, och
husfolket höll på att dricka kaffe. Ingen sade något om
Gudmunds färd. Det tycktes vara en överenskommen sak, att
han skulle få ha sin frihet att leva, som han ville, dessa sista
veckor.
Gudmund satte sig vid bordet och fick sitt kaffe som de
andra. Medan han satt och hällde det från koppen på fatet
och i koppen igen för att få det att svalna, blev mor
Ingeborg färdig med sitt, tog upp tidningen, som nyss hade
kommit, och började läsa. Hon läste högt spalt efter spalt,
och Gudmund, fadern och de andra satt och hörde på.
Bland annat, som hon läste upp, var en redogörelse för
ett slagsmål, som hade ägt rum förra natten på stora torget
mellan en hop fulla bönder och några arbetare. Så snart
polis kom tillstädes, flydde de stridande, endast en av dem
låg livlös kvar på torget. Den fallne hade blivit inburen på
polisstationen, och då ingen yttre skada hade kunnat
upptäckas på honom, hade man försökt att återkalla honom
till liv. Alla bemödanden hade dock varit förgäves, och till
sist hade man funnit, att ett knivblad hade suttit instucket
i hans hjässa. Det var ett blad av en ovanligt stor fällkniv,
som hade trängt genom huvudskålen in i hjärnan och blivit
avbrutet tätt invid huvudet. Mördaren hade flytt med
knivskaftet, men som polisen mycket väl kände till dem, som
hade varit med om slagsmålet, hade män hopp om att snart
finna honom.
Medan mor Ingeborg läste detta, satte Gudmund ner kaffekoppen,
stack handen i fickan, tog fram sin fällkniv och
kastade en likgiltig blick på den. Men med ens ryckte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
