Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dy. Han kom inte in, förrän det var så långt lidet på
morgonen, att folk började röra på sig inne i huset. Han
var då så trött och utvakad, att han vacklade, när han gick,
och kastade sig på sängen utan att ta av sig kläderna.
När klockan slog åtta, kom fadern och väckte honom.
Gudmund låg på bädden med fullt av dy och lera på
kläderna, men fadern frågade inte vad han hade haft för
sig, sade bara, att nu var det tid att stiga upp, och stängde
dörren. Om en stund kom Gudmund ner i storstugan, klädd
i de fina brudgumskläderna. Han var blek, och ögonen brann
med orolig glans, men ingen hade väl någonsin sett honom
så vacker. Dragen var som förklarade av ett inre sken. Man
tyckte, att man såg en, som inte mer bestod av kött och
blod, utan bara av vilja och själ.
Det var högtidligt nere i storstugan. Modern hade klätt
sig i sin svarta klänning och hängt en vacker silkesschal
över skuldrorna, fastän hon inte skulle med på bröllopet.
Alla tjänarna var också i sina bästa kläder. Nytt björklöv
var insatt i spisen. Det låg duk på bordet, och mycken mat
var framsatt.
När de hade ätit, läste mor Ingeborg en psalm och ett
stycke ur bibeln. Därpå vände hon sig till Gudmund, tackade
honom för att han hade varit en god son, önskade honom
lycka i hans framtida liv och gav honom sin välsignelse.
Mor Ingeborg kunde lägga sina ord väl, och Gudmund blev
mycket rörd. Tårarna trängde fram i hans ögon gång på
gång, men han lyckades ändå hålla tillbaka gråten. Fadern
yttrade också ett par ord.
— Det blir tungt för dina föräldrar att mista dig, sade
han, och Gudmund var omigen nära att brista i gråt. Alla
tjänarna trädde också fram, skakade hand med honom och
tackade honom för den tid, som hade varit. Tårarna hängde
Gudmund i ögonen hela tiden. Han harskade sig och gjorde
ett par försök att tala, men fick knappt ett ord över
läpparna.
Fadern skulle följa honom till bröllopsgården och vara
med om bröllopet. Han gick ut och spände hästen för
åkdonet och kom sedan in och sade till när det var tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
