- Project Runeberg -  En saga om en saga /
68

(1908) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Sitter du inte just på den här klippkanten för att
kunna se ner till Närlunda?

— Jo, det gör jag.

— Längtar du inte dit natt och dag?

— Jo, men jag längtar inte efter någon människa.

— Och mig bryr du dig inte om?

— Jo, men jag vill inte gifta mig med dig.

— Vem är det du tycker om då?

Helga teg.

— Är det Per Mårtensson?

— Ja, honom har jag ju sagt att jag tyckte om, sade hon
och var alldeles utpinad.

Gudmund stod en stund och såg på henne med förgrymmat
ansikte.

— Ja, farväl då! Nu får vi gå skilda vägar, du och jag,
sade han. Och med detsamma tog han ett långt språng från
klipphyllan ner till nästa avsats i berget och försvann därpå
bland träden.

VI.



Inte förr var Gudmund ur sikte, än Helga på en annan
väg skyndade ner från berget. Hon sprang förbi Stormyra
utan att stanna och ilade så fort hon förmådde utför
skogsbackarna ner till vägen. I första gård, som hon kom till, bad
hon att få låna häst och kärra för att fara till Älvåkra. Hon
sade, att det gällde livet, att hon kom dit, och hon lovade
att betala hjälpen. Kyrkfolk hade redan hunnit komma hem
och berätta om det inställda bröllopet. Alla var mycket
upprörda och medlidsamma, och man ville inte neka att
hjälpa Helga, eftersom hon tycktes ha ett viktigt ärende
till bröllopsgården.

På Älvåkra satt Hildur Eriksdotter i det lilla rum i
övervåningen, där hon hade klätt sig till brud. Hon hade modern
och flera andra bondkvinnor omkring sig. Hildur grät inte,
men hon var osedvanligt tyst och så blek, att det såg ut,
som om hon när som helst skulle bli sjuk. Kvinnorna talade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free