Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silvergruvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det är zink då?” frågade prästen. — ”Zink är det inte
heller”, sa bergmästaren. Prästen tyckte, att allt hopp
sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig
på mången god dag. ”Har ni många sådana här stenar
i er socken?” frågade bergmästaren. — ”Vi har ett helt
berg”, sa prästen. Då gick bergmästaren närmare, slog
honom på axeln och sa: ”Låt då se, att ni gör ett sådant
bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn,
för detta är silver!” — ”Jaså”, sa prästen och stod och
famlade framför sig. ”Jaså, det är silver.”
Bergmästaren började tala om för honom hur han skulle
bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och
gav honom många goda råd, men prästen stod huvudyr
och hörde inte på vad han sa. Han tänkte bara på hur
underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg
ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.
Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt
berättelsen.
— Det gick väl så, sade kungen, att när han kom hem
och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergmästaren
bara hade drivit gäck med honom.
— Å nej, inte hade bergmästaren narrat honom, sade
prästen.
— Han kan fortsätta, sade kungen och satte sig åter till
rätta för att lyssna.
— När prästen äntligen var hemma och körde fram genom
hemsocknen, fortfor prästen, ansåg han, att han först av
allt borde underrätta sina kamrater om värdet av deras fynd.
Och som han åkte förbi gästgivar Sten Stenssons gård,
ämnade han köra in hos honom och tala om, att det, som de
hade funnit, var silver. Men när han stannade utanför porten,
såg han, att det hängde lakan för fönsterna och att en bred
väg av hackat granris ledde upp till trappan. ”Vem är det,
som är död här i gården?” frågade prästen en pojke, som
stod och hängde mot gärdsgården. — ”Det är gästgivarn
själv”, svarade pojken. Och så lät han prästen veta, att
gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka
tillbaka. ”Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
