Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silvergruvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i stället, när han såg, att Guds välsignelse inte var med
hans företag: ”Jag ska inte mera drömma om att göra mig
själv ära och nytta med dessa rikedomar. Men jag kan ju
inte låta silvret bli liggande i jorden. Jag måste ta fram
det till nytta för de fattiga och nödställda. Jag ska bearbeta
gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.”
Därför gick prästen en dag över till Olof Svärd för att
tala med honom och hans bror om vad de nu närmast borde
företa sig med silverberget. När han kom i närheten av
soldatbostället, mötte han en kärra, som var omgiven av
beväpnade bönder. Och i kärran satt en karl, som hade
händerna bakbundna och rep omkring fotlederna.
Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid
att betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det
var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå,
att han kände igen Olof Svärd.
Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att
han skulle få tala ett par ord med prästen.
Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom.
”Nu är du snart den ende, som vet var det där silverberget
finns”, sa Olof. — ”Vad är det du säger, Olof?” frågade
prästen. — ”Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det
var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min
bror vara så goda vänner som förut, utan vi kom jämt i gräl.
Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var,
som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan
oss. Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även
gett mig en duktig minnesbeta här över pannan. Jag ska
hängas nu, och sedan är du den ende, som vet något om
gruvan. Därför vill jag be dig om en sak.” — ”Tala ut, du!”
sa prästen. ”Jag ska göra vad jag kan för dig.” — ”Du
vet, att jag lämnar många små barn efter mig”, började
soldaten, men prästen avbröt honom. — ”Vad detta beträffar,
kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan,
ska de få, alldeles som om du själv hade levat.” — ”Nej”,
Olof Svärd, ”det var en annan sak jag ville be dig om.
Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den
där gruvan!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
