Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om julrosorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över honom, så att han slumrade in. När han vaknade, såg
han, att abbot Hans hade lämnat bädden och nu satt vid
elden och samtalade med rövarmor. Den fredlöse rövaren
satt också bredvid elden. Det var en lång, mager man, som
såg trög och tungsint ut. Han vände ryggen åt abbot Hans,
och det föreföll, som om han inte ville låtsa om, att han
lyssnade till samtalet.
Abbot Hans berättade för rövarmor om alla de
jultillrustningar, som han hade sett under vägen, och han påminde
henne om julgillen och lustiga jullekar, som hon väl hade
varit med om i ungdomen, när hon levde i fred bland
människorna.
— Det är synd om era barn, som aldrig får springa
utklädda på bygatan eller tumla i julhalm, sade abbot Hans.
Rövarmor hade först svarat kort och tvärt, men så småningom
blev hon mer lågmäld och lyssnade ivrigare. Plötsligen
vände sig rövarfar mot abbot Hans och höll upp sin knutna
näve framför hans ansikte.
— Du usle munk, har du kommit hit för att locka från
mig hustru och barn? Vet du inte, att jag är fredlös och
inte får gå ner från skogen?
Abbot Hans såg honom oförskräckt rätt in i ögonen.
— Min mening är att skaffa fridlysningsbrev åt dig från
ärkebiskopen, sade han. Knappt hade han sagt detta, förrän
både den fredlöse och hans hustru började storskratta. De
visste väl vilken nåd en skogsrövare hade att vänta av biskop
Absalon.
— Ja, om jag får fribrev från Absalon, sade rövarfar,
då lovar jag dig, att jag aldrig mer ska stjäla så mycket
som en gås.
Lekbrodern blev förtretad över att rövarfolket tordes
skratta åt abbot Hans, men själv tycktes denne vara mycket
nöjd. Lekbrodern hade knappast sett honom sitta mer
fridsäll och blid bland munkarna på Öved, än han nu såg
honom hos det vilda rövarfolket.
Men plötsligen reste sig rövarmor.
— Du sitter här och talar, abbot Hans, sade hon, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
