Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsmarschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mycket emot, att deras egen spelman sättes högst, sade
han.
Men Nils Elofsson var alldeles rasande över att alla på
detta sätt ville tvinga Jan Öster på honom. Han gick tätt
inpå Lars Larsson och viskade:
— Jag förstår, att det är du, som har kallat hit Jan Öster,
och att du har ställt till detta för att hedra honom. Men
skynda dig nu att spela! Annars ska jag jaga bort den
trashanken från kyrkbacken med skam och skada.
Lars Larsson såg honom rätt i ansiktet och nickade åt
honom utan att visa någon vrede.
— Ja, ni har rätt i att vi måste få ett slut på detta, sade
han.
Han vinkade åt Jan Öster, att denne skulle komma tillbaka
till sin förra plats. Därpå gick han själv ett par steg
framåt och vände sig om, så att alla kunde se honom. Så
slängde han stråken långt ifrån sig, drog upp sin slidkniv
och skar av alla fyra fiolsträngarna, som sprang med en
skarp klang.
— Inte ska det sägas om mig, att jag räknar mig förmer
än Jan Öster, sade han.
Men det förhöll sig så, att Jan Öster sedan trenne år gick
och grubblade på en låt, som han kände bodde inom honom
färdig, fast han inte kunde få fram den över strängarna,
därför att han alltid där hemma gick bunden i gråa bekymmer
och det aldrig hände honom varken stort eller smått,
som lyfte honom över det dagliga slitet. Men när han hörde
Lars Larssons strängar springa, kastade han huvudet tillbaka
och drog in luft i lungorna. Ansiktsdragen var spända, som
om han lyssnade efter något, som kom till honom från ett
avlägset fjärran, och så började han spela. Ty den låten,
som han hade grubblat över i tre år, stod nu på en gång
klar för honom, och medan dess toner klingade, gick han
med stolta steg ner mot kyrkan. Och brudskaran hade aldrig
förr hört en sådan låt. Den tog dem med sig med en sådan
fart, att inte en gång Nils Elofsson tänkte på att hålla sig
stilla. Och alla var så glada både åt Jan Öster och Lars
Larsson, att hela följet kom med tårade ögon in i kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
