Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varför påven blev så gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trogen under hans efterföljare. Det var mången, som hade
hoppats, att det skulle lyckas denna påve att vinna tillbaka
Rom och Kyrkostaten. Andra hade drömt om att han skulle
återföra något av de stora protestantiska landen i den
rättrogna kyrkans sköte.
För varje ögonblick, som gick, växte oron och bedrövelsen.
När natten kom, brydde man sig på många håll inte om att
gå till sängs. Kyrkorna hölls öppna ända till långt över
midnatt, för att de bedrövade skulle vara i tillfälle att träda
in och bedja.
Bland dessa bedjande skaror fanns det säkerligen mer än
en fattig stackare, som utropade: ”Herre Gud, tag mitt liv
i stället för hans! Låt honom leva, som kan verka så mycket
för din ära, och utsläck i stället min livslåga, som inte
brinner till nytta för någon!”
Men om dödsängeln hade tagit en av dessa bedjande på
orden och plötsligen trätt fram inför honom med lyftad lie
för att fordra uppfyllandet av hans löfte, kan man nog undra
hur han skulle ha betett sig. Säkerligen skulle han genast
ha återkallat ett så förhastat erbjudande och bett om nåd
att få genomleva alla de livets år, som ursprungligen hade
tillämnats honom.
Vid denna tid bodde en gammal kvinna i ett av de mörka
husrucklen vid Tiberstranden. Hon var en av dem, som har
sådant lynne, att de varje dag tackar Gud för tillvaron. Om
förmiddagarna brukade hon sitta och sälja grönsaker på
torget, och detta var en sysselsättning, som i hög grad
tilltalade henne. Hon tyckte, att intet kunde vara muntrare än
ett salutorg om morgonen. Alla tungor var i gång för att
bjuda ut varorna, och köparna trängdes framför borden,
valde och prutade, medan månget gott skämt utbyttes mellan
dem och de säljande. Ibland lyckades hon göra en god affär
och få hela lagret utsålt, men också om hon inte fick sälja
så mycket som en rättika, tyckte hon om att stå bland
blommor och grönt i den friska morgonluften.
På kvällen åter hade hon en annan och ännu större glädje.
Då kom hennes son hem och hälsade på henne. Han var
präst, men han var anställd vid en liten kyrka i ett av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
