Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftballongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenom skilsmässodomen. Där stod det ju tydligt, att
gossarna skulle tillhöra fadern. Och det visste ju mor redan.
Det stod inte till att förneka.
Fars vän hade sagt många vackra saker om att far älskade
sina gossar och fördenskull ville ha dem till sig, men
gossarna visste, att far förde bort dem endast och allenast
för att plåga mor. Han hade tänkt ut detta, för att mor inte
skulle ha någon glädje av att vara skild från honom. Hon
skulle få leva i ständig oro för deras skull. Det var bara
hämnd och elakhet alltsammans.
Men far har satt sin vilja igenom, och här var de nu på
väg till Stockholm. Och mittemot dem sitter far och gläder
sig åt att han har gjort mor olycklig. För vart ögonblick,
som går, blir det alltmer motbjudande för dem att tänka
på att de måste följa med far och leva hos honom. Är de då
alldeles i hans våld? Ska det inte ges någon bot för detta?
Far har lutat sig tillbaka i sitt hörn, och om en stund
slumrar han in. Genast börjar gossarna att viska mycket
ivrigt med varandra. De har inte svårt att besluta sig. Hela
dagen har de var för sig suttit och tänkt på att de borde
rymma. De kommer överens, att de ska smyga ut på plattformen
och hoppa av tåget, när det går fram genom en stor
skog. Sedan ska de bygga sig en hydda på en undangömd
plats i skogen och leva där ensamma utan att visa sig för
någon människa.
Medan gossarna lägger dessa planer, håller tåget stilla vid
en station, och en bondhustru, som för ett litet barn vid
handen, kommer in i kupén. Hon är svartklädd med duk på
huvudet och har ett fryntligt och vänligt utseende. Hon tar
av den lille hans överrock, som har blivit våt av regnet,
och sveper i dess ställe en schal om honom. Sedan tar hon
av honom hans skodon, torkar hans små kalla fötter, letar
fram strumpor och skor ur ett knyte och sätter på honom.
Till sist sticker hon till honom en karamell och lägger
honom på bänken med huvudet i hennes knä, för att han
ska få sova.
Än den ene, än den andre av gossarna kastar en blick bort
till bondkvinnan, som sysslar med sitt barn. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
