- Project Runeberg -  En saga om en saga /
154

(1908) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftballongen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

far och bäddar åt honom. Hon förstår, att de försöker att
vara snälla mot honom för hennes skull, men hon märker
nog, att de inte tycker bättre om honom än förr.

Hennes små gossar tycks ständigt vara ensamma. De bor
i en stor stad, där det vimlar av människor, men ingen
frågar efter dem, ingen lägger märke till dem. Och det är
kanske bäst så. Vem vet vad de kunde råka ut för, om de
komme att göra några bekantskaper?

De ber henne alltid, att hon inte ska vara orolig för dem.
De ska nog reda sig. De berättar, att de stoppar sina
strumpor och syr i sina knappar. De gör också antydningar
om att Lennart har hunnit mycket långt med sin uppfinning,
och de säger, att bara denna blir färdig, så ska allt bli bra.

Men mor lever i ständig ångest. Natt och dag är hennes
tankar hos gossarna. Natt och dag ber hon Gud, att han
måtte vaka över hennes små söner, som lever ensamma i en
stor stad utan någon, som skyddar deras ögon mot fördärvets
lockelser och bevarar deras unga hjärtan från att få lust
till det onda.

*



Far och gossarna sitter en förmiddag på operan. En av
fars gamla kamrater, som tillhör hovkapellet, har bjudit
honom att övervara en repetition till en symfonikonsert, och
far har tagit gossarna med sig.

När orkestern stämmer upp och salongen fylles av
tonmassor, kommer far i så häftig rörelse, att han inte kan
behärska sig, utan börjar gråta. Han snyftar och snyter sig
bullersamt och stönar högljutt gång på gång. Han lägger
inte alls band på sig, utan väsnas så, att de spelande blir
störda. En vaktmästare kommer och vinkar ut honom, och
far tar gossarna vid handen och smyger bort utan ett ord
till motsägelse. Och under hela hemvägen fortfar hans tårar
att rinna.

Far har behållit gossarnas händer i sina och går framåt
med en pojke vid vardera sidan. Helt plötsligt börjar också
gossarna att gråta. De förstår nu för första gången hur far
har älskat sin konst. Det var förfärligt för honom att sitta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free