Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftballongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ballongen får bättre fart, ju längre ut den kommer.
Skridskoåkarna har också upphört att följa den. De enda,
som fortsätter jakten, är de små gossarna. De ilar framåt
så snabbt och lätt, som om de hade fått vingar på fötterna.
Plötsligen uppger människorna, som står på land och kan
skåda långt ut över fjärden, ett rop av fasa och ängslan.
De ser, att ballongen, alltjämt förföljd av de två barnen,
glider bort mot segelleden, där det är öppet vatten.
— Öppet vatten! Det är öppet vatten där ute! ropar
människorna.
Skridskofararna nere på isen hör ropen och vänder
blickarna mot fjärdens mynning. De ser hur en strimma
vatten glittrar i solskenet långt borta. De ser också, att två
små gossar åker rätt emot denna strimma, som de inte
varsnar, därför att de håller ögonen fästa på ballongen utan
att ett ögonblick vända dem mot jorden.
Man ropar av all makt, man stampar i isen, snabbåkare
skyndar åstad för att hejda dem. Men de små märker
ingenting av allt detta, där de jagar efter luftskeppet. De vet inte,
att de är ensamma om att följa det. De hör inga rop bakom
sig. De förnimmer inte det öppna vattnets svall och brus
framför sig. De ser bara ballongen, som så att säga för dem
med sig. Lennart känner redan sitt eget luftskepp lyfta sig
under honom, och Hugo svävar fram över nordpolens
hemlighetsfulla trakter.
Människorna på isen och på stranden ser hur de snabbt
närmar sig det öppna vattnet. För ett par ögonblick råder
ibland dem en så andlös spänning, att de varken kan ropa
eller röra sig. Det är som en förtrollning över de två barnen,
som ingenting märker i sitt vilda framåtrusande, som störtar
mot döden, jagande efter en strålande himlasyn.
Luftseglarna uppe i ballongen har också fått syn på de
små gossarna. De ser, att de är i fara, de skriker åt dem
och gör varnande åtbörder, men gossarna förstår dem inte.
När de ser, att luftseglarna gör tecken åt dem, tror de, att
de vill ta upp dem i gondolen. De lyfter sina armar mot
dem, överlyckliga i hoppet att få följa dem bort genom den
strålande rymden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
