Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag var som hon, och var generad af att klä mig i
schawlette och krispin, derigenom förlorade jag ej värdet, som hon
trodde, som blott fäster sig vid ytan. En dag då jag gick ut
för att träffa en bekant, som skulle följa mig öfver sjön, ty
jag hittade ej, då kom der en Herre och frågade hvad jag var
ledsen för, jag sade att jag skall säga det om ni låter bli
att komma till mig här och väcka uppseende, som jag tyckte
var förargligt, ty der var många der nere på den gröna
promenadplatsen(Strömparterren) han kom ändå och två till, och
ville veta hur det var med mig som också var ledsen,
hvilket ej var underligt, då jag ej visste hvar jag skulle bo,
och väntade på en bekant.
Eftersom de ville veta, hvarför jag var ledsen och
tycktes se hyggliga ut, i synnerhet den ena mörke, så talte jag
om mitt öde, som de tycktes deltaga uti, jag fick 8 sk.
banko till båtpenningar af den ene, som jag tog; ty jag hade
ej några med mig, sedan gingo de tre med mig och en gick
med mig in; han kände mig ej, och lät snart öfvertala sig
af de elake, att det ej så var, som jag berättat. Jag var
ensam utan försvar bland så många. De kunde säga hvad
de ville om mig, men Gud är mitt vittne, att det var sannt
som jag sagt; jag gick ut mer ledsen än förut om afton, och
flera ungherrar kom och ville visa sig tjenstaktiga; de
förstodo att jag var en främling; ett par ville hyra rum åt
mig, men jag vågade ej antaga deras förslag, ehuru väl att
de försäkrade att det ej var af någon låg beräkning, och
sågo hyggliga ut. Om aftonen, jag tror ej klockan hade
slagit 8:ta, skulle jag gå hem; jag brukade ej vara ute så
sent ensam, men nu tänkte jag att jag skulle vara ute en
stund till åtminstone till klockan half 9 eftersom det var så
vackert väder och ljust; jag ämnade gå ner till
Strömpartern och se efter en bekant, men der var så många herrar
att jag ej ville gå ner der ensam. Jag såg en äldre person
som följde efter mig och oafbrutet fästade sina giriga
blickar på mig; jag var något besvärad deraf, och tänkte för
att undvika honom och ändå se efter den jag ville träffa
(min bekante) gå upp på det högsta af Slottsbron mitt för
Norrbro, hvilket jag gjorde, men ändå fick jag ej vara i
fred. Samma äldre person kom straxt efter; ni anar väl,
hvem det var; han kom till mig och frågar hvarför jag var
så ledsen, men jag tyckte att han ej såg god ut, och vände
mig ifrån honom utan att svara, då kom han till mig,
fattar min hand och säger vänligt att han vill mig väl och
att jag ej skall vara rädd för honom, men det var instinkt,
ty jag är ej så mycket fysionomist att jag i hast kunde se
hans låghet; jag sade att han behöfver inte göra spektakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
