Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att åka beqvämt i en Diligens. Ångbåtsresturatrisen Fru
Hesselberg m. fl., sådana har ej nog kunnat förnedra mig
med osanningar; det hade varit bättre att jag sett efter
henne på resan hit. Assessor K—t, som hade i
kommission af min Cousine att ställa mig plats på Ångfartyget,
sade att jag fick gå ner i Damernas Salong, men det fick
jag ej för Restuaratrisen, fast jag hade sällskap af en Fru
från Jönköping; Fru F— behöfde ej vara svartsjuk om
Herrarne visade mig uppmärksamhet; jag hade ej otalt med
dem, och dessutom har jag varit i bättre sällskap än hon,
tänker jag, ty jag har hört i Stockholm att det är blott
Värdshusjungfrur, som bli Restauratriser, ty de passa så väl,
de veta hurudana de äro själfva och så trodde de om mig, ty
”genom sig sjelf känner man andra.” Nog vet jag att jag
är fri, men det är ju intet ondt uti det, då är man ej
inbunden. Om det yttre synes flyktigt i deras ögon, kan
likväl mitt inre vara rent; Gud ser till hjertat, han vet att
jag ej är brottslig, då kunde jag förut varit det, det kan
man bli utan att resa till Stockholm; man kan vara lika
god hvar man är, de få säga hvad de vilja, jag är lugn,
den som ej varit frestad kan ej skryta af dygd, som jag
värderar mer än verldens glans — den som flyr till Gud i
frestelsens stund behöfver ej frukta. Nu viil jag blott nämna
Restauratrisen en gång till och sedan lemna dem i sitt
sqvallerkollegium. Jag fick knappt mina saker från dem; han
hade mycke besvär deraf; både hos Dillströms och på
Ångfartyget; sist måste det nämnas att Polisen skall afhemta dem,
men då tordes de ej annat än lemna dem, sen der varit så
många bud. Kanske någon säger, det var Kaptenens eller
Styrmannens fel; men åtminstone var det ej deras fel, att
en Coifyr kom bort för mig i min hytt, der Fru F—
också bodde; de sade att hon visst fått den med sig; hvem
som har den, bör den återlemna; ”man bör icke ha lust
till sin nästas gods,” det har nog kommit ur hytten utan
någons vilja, men hvar och en vill ha sitt, derför
återfordrar jag mitt af den, som fått min hufvudbonad sig
vetande eller ovetande med sig.
Nu vill jag återvända med mina tankar till den, som
lemnade mig sitt adresskort. Nej fy jag ryser, då jag tänker
på den, men jag måste förklara allt; fast det låter
romantiskt, så bedyrar jag heligt, att det är en sann händelse.
Eftersom jag nu skall nämna allt, som jag minns för att få
sammanhang deraf, så skall jag säga hvad det var för
herre, som frågade efter min adr. Jag döljer ej något af
händelserna, ty jag vill aldrig handla så att jag ej kan
uppenbara det. Det gjorde dem detsamma hvem jag var eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
