Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl också snart han slutat sitt yrke, han är väl mogen nu.
Jag vill nu kopiera hans yttre, men om det också skall
finnas satir deruti, så kan väl ingen menniska undra derpå,
när han ej kan få så mycke som han förtjent, och dertill
har han ljugit i Tidningarna på mig etc. Han vill till och
med påstå, att jag ej är slägt till min Cousine, utan tror
att han liknar honom, och ej skulle af barmhertighet hjelpa
en slägting, utan af en låg beräkning, som finnens; som
förut ville påstå att det var min Far — efter som det är
stor skilnad på ålder, och samma namn, och sade att han
bryr sig ej om hvad jag blir för en otäcka, när jag kom
hit, men jag svarade att min slägting sjelf är för ädel, för
att ha sådana tankar om mig, som ni har, som har mer
än en att frukta för; se här bilden af det yttre på den,
som velat mig ondt som jag sen vill nämna. Hans bild är
ej intagande, men det kan ej hjelpas; det är hans vandel,
som gör den för alla så föraktlig. Hans figur medelmåttig,
en stötande gång och oädel hållning, som bevisar en låg
karakter; jag vill dock ej bedöma honom efter Doctor Galls
uppsats. Hans ovala fysionomi är ej att afundas, hyn
askgrå, dunkel panna, som ej vittnar om stort förstånd, tunnt
hår och ögonbryn, hvarken ljust eller mörkt, små brungrå
ögon, hvars listiga blickar döljas under glasögon, näsan rak,
fula tänder, så många som finnas, i munnen, öfver hvars
tunna läppar smädelser eder och lögner hallkar, skyls
något af stora fula utstående mustacher; ej värd att poträttera,
så väl som allt det andra i hans af år och laster fårade
anlete; men för att helt och hållet framställa en tablå vivant,
för att jemföra det yttre med det inre, icke hans paryr
förglömmande, alltid lika klädd, svart låg hatt, bredt bård,
mörk rock, grårandiga vida mammelucker som han
kallade dem, fula stöflor, syntes liksom förslitna på lastens bana.
Juveler, icke något annat kunde visa hans värde; Bråsch
på halsduken och det svarta bröstet, i hvilket ett elakt
hjerta klappar. Stora grofva händer, vana att slåss, den
högra handen, alltid utan handske, för att visa en ring, i den
höll han bandit-käppen, i hvilken en dolk är förvarad,
sannerligen en utmarkt tafla, en copia af en gammal Räf, ty han
sade en gång att han är en gammal räf, hvilket var det
sannaste han sagt.
Då han och hans mamsell visat mig godhet några dar
tills jag hunnit skrifva till mina slägtingar, och underrätta dem,
att jag mådde bättre, så blef det sämre; de fingo läsa mina
bref, som de ville, och sade att det var bra skrifvit. Ni
kanske undrar hvem jag menar, se här deras adresser på
det adresskort han lemnat mig, stod så här: G. A. Möller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
