Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång de högsta inom samhället skulle finna sig på
minsta sätt generade af deras närvaro. Aldrig ha vi heller
förmärkt att de på minsta sätt brutit mot anständighetens
reglor, och detta kan äfven så mycket mindre vara fallet, som
man väl bör kunna taga för gifvet, att en mängd
ålderstegne, allvarliga borgersman, de flesta med familjer, väl
hafva annat att tänka på och ombesörja, än att nattetid
ställa sig i fremmande personers bostad och der slå sönder
speglar och glas, uppväcka och ihjälskrämma barn och
tjenstefolk, m. m,, som i de lika mycket om vansinnet som
om elakheten vittnande skrifterna blifvit uppgifvet.
En bekant till mig, som håller restauration ombord på
ångfartyget Jönköping, frågade mig vid sin ankomst till
Stockholm i början af sistl. Juli månad, om jag vore villig att
emottaga en på Jönköping anländ ung flicka, emot
betalnings erläggande. Hon sade mig visserligen pä förhand, att
flickan ansågs vara något rubbad till sina sinnen, men som
vi aldrig kunde föreställa oss att denna hennes "fjoskighet”
— som man yttrade — skulle kunna urarta sig i en
sådan riktning som skett, lemnade min hustru sitt samtycke
till det gjorda anbudet, så myckel hellre som en tillräcklig
lokal stod att disponera för hennes herbergerande. Denna
flicka var Sophie Sager. Då min hustru hörde omtalas att
flickan var litet hvad man kallar "fjoskig”, förmodade hon,
att en vänlig och human behandling var af nöden, så
mycket mer som detta i längden fortsatt, möjligen med tiden
kunde bringa henne ur sina drömmar. Min hustru iakttog
derföre i sitt uppförande mot henne den största varsamhet,
sökte i allt hvad hon kunde gå hennes önskningar
tillmötes, och tyckte äfven att detta handlingssätt verkade derhän,
att hon var nöjd och belåten med sitt vistande hos oss.
Tagande denna ömhet, för hennes ombytliga och
lättretliga sinneslags lugnande, såsom en undfallenhet från min
hustrus sida för hennes äfven mest besatta föresatser,
började hon slutligen göra ett bruk deraf, som vi icke kunde
gilla. Det första som i detta afseende väckte min hustrus
uppmärksamhet var att flickan lätt och ofta smög sig ut
från bostaden, sent om qvällarne, alltid ensam, och då så
skedde icke återkom förrän vid långt framskriden tid, ibland
icke förr än emot midnatten. Då min hustru föreställde
henne det opassande häruti, samt vidare förständligade
henne derom, att hvarken jag eller hon kunde tillåta det,
erhöll hon alltid undvikande och besynnerliga svar, städse
häntydande derpå, att så länge flickan betalade för sig,
hade hon sin fria vilja att göra och låta såsom det behagade
henne. Då alla uppmaningar, råd och vänliga tillsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
