Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som trodde att han skulle få göra hur han ville med mig
svaga, men Gudskelof jag är åtminstone icke svag till
förståndet, Jag lider mycket af mitt bröst, och denna med
andra förenade plågor skingrar mången gång tanken så att
dej ej blir gramatikaliskt, och utan tryckfel, men mina
sanfärdiga skrifter hoppas jag ända skall intressera mer än
Möllers osannfärdiga, som på allt sätt bevisar ofullkomlighet,
t. ex. der stod på ett ställe att han träffade mig första
gången kl. 10, i stället för att det var kl. 8 jag tror knappt
att hon var slagen åtta, det hörs huru konfys han är eller
hans klocka som måtte gå två limmar för fort. Jag tordes
ej vara ute så sent, "men genom faran blir man vis". Nu
då han märker att han blifvit öfverbevist, genom mina
skrifter, som jag ej saknar konsepter till, så länge jag har
ämne, ty jag tolkar sanningen, den Möller föraktar, derföre all
den är domens sekundant för brottslingen, som ställt en
annan till bihang som nog får maskera sig, för att rikligt
kunna spela ulfvens roll, men förr eller sednare blir äfven han
demaskerad, för alla dem som älskar rätt och sanning så
väl som dem hvars valspråk det är.
Tro häraf hvad ni vill ifall det finns flera dylika till
honom, hvilket jag ej tror att det gör, så blir de väl
något slagna af min skrift, och då är det ej underligt om de
låtsa göra spektakel för att dölja verkan deraf; men
hvarken jag eller mina välgörare som älskar sanning och frid,
fruktar de ogudaktigas vrede.
Hagert så hette han den fege, som för sin kurtis skull
med Möllers otäcka, snart visade att han ej var någon
gentleman eller en man af ära och tro, det hördes nog hur
lågnt hans kunskaper sträckte sig, det är väl blott till
aritmetiken, ty annars hade han ej så kunnat yttra sig, då han
inför rätten blef tillspord, om han såg att Möller slog mig,
för hvilket han ej kunde neka, fast han på min begäran tog
mig i försvar, och sade till proforssen "Möller! det gå rej an
att slåss så," men fast han såg att det förnyades mer än två
gånger som han sade vid rätten, var han likväl för feg att
fullkomligt säga sanning för att derigenom kunna stöta sig
med Möller och derigenom kunna förlora gnnsten hos hans
otäcka hvilken Hagert ofta besökte. Så skulle han hitta
på och säga det jag sagt något oanständigt till Möller,
hvilket jag aldrig gjort, då har det åtminstone varit en annans
oanständiga uppförande som varit orsaken dertill, ty sjelf
tål jag ej något sådant, och de som sådana äro,
hvilket ingen ärbar tror som läst min berättelse, jag är ej van
att vistas bland dåligt folk som måtte vara dresserade till
opassande orationer, som man i den civiliserade verlden ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
