- Project Runeberg -  Sagerska målet /
40

(1848) [MARC] Author: Sophie L. Sager
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sade så mycket strunt hon visste, som dock ej var något
stötande, hvilket hon ej hade skäl till hon sig mig mycket
sällan, hon sade att hon såg mig sticka på en strumpa
deruppe, det var osanning, det var en rökmössa af chinergarn,
hon sade att hon hört mig säga då jag kom upp om
söndagen att jag nyss gjordt min toilett, hon sade att jag spelt
och att jag sagt att jag skulle gå i kyrkan, det var ju
vackert, fast det var för sent liksom det var jag kom till
Stockholm. Att jag spelt guitarr var också sant.

Sen framkom en gammal otäck käring och straxt
derefter en karl som sade att hon varit häktad, ty hon hörde
till Möllers vittnen naturligtvis, hon gjorde sina ursäkter
den gamla fyllpuppan som är vedervärdig att nämna mycket
mer att höra och se, men det är tvunget för att
nämna alla hans vittnen som alla voro detsamma som intet,
hon kunde väl mutas med en sup af Möller, för att säga
några osanna dumheter som ingen bryr sig om, hon sade
att Möller ej stängt in mig, det kunde hon ej veta ty hon
var aldrig der när han stängde in mig, hon blott var hos
Marie Ström (hans otäcka) och passade på henne m. fl. hon
visste ej om jag fick mat eller ej. Hon sade att jag drack
kaffe om morgonen innan jag gick, det såg hon ej, fast jag
begärde kalfe. Då jag tisdagsmorgonen den 29 Juli skulle
gå derifrån behöfde jag något att förtära för att ej af
vanmakt nedfalla på gatan, jag kunde dock med möda förtära
något, det såg hon ej som säkert var full eller gammal
vana. Möllers advokat stod der som en machin, han hade
visst förlorat konseptet då han förra dagen blef utvisad, han
hade sjelf behöft en bränvinsadvokat som tolkat hans
osanningar, det gör ingenting, ty ingen med ära tror honom,
eller hans förra eller sednare oförbättrade upplaga, som han
väl nu bör visa, den fatala finnen, som med sina ort lösa
vittnen nu får afträda.

Ty Jag vill mer ej tiden spilla
På eder, som till denna dag
Har vandrat uti mörksens villa,
Ni skull väl dömas efter lag
Det säger jag fast ej till pris
Åt någon lumpen restauratris.


Mina skrifter måtte vara klassiska; efter som en del
tror att en annan skrifver konsept för mig, hur vore det
möjligt att mitt biträde skulle kunna veta allt som
passerat, inte kunde jag i sammanhang munteligen uppge allt,
hvarken för honom eller någon annan eller i Polisen, det
är just derför jag sjelf skrifver allt fullkomligt och
sanningsenligt. De skrifter mitt biträde skrifvit om mig äro i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:30:34 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagermal/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free