Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
SKYDDSLINOEN
voro änkekonsulinnans aftonbjuclningar högst
dansanta, och han föredrog oblandadt herrsällskap.
Detta visste ingen bättre än Elsa; hon plågade
honom inte för det — liksom aldrig för
småsaker. Men skolkaren själf led in i sista minuten
af ensamhetens envist kältande pliktmedvetenhet.
Han borde ju vara inecl sin fru, han skulle också
offrat sig — om inte notarien funnits till hands.
Bara det räckte till, och bara det inte var på
något sätt oegentligt!
— Ja, Bodell får representera mig i afton
— sade häradshöfdingen, alltjämt smått gnällig,
som ville han försöka inbilla sig och andra, att
han verkligen var sjuk.
— Javisst, det passar ju så bra. Du kan
lägga dig så lugn som ett snällt barn, lille Sam!
— Men skynda dig nu. Vagnen väntar ju.
Är inte Bodell färdig?
I detsamma kom notarien nerför trappan,
uppsträckt, med cylinder och handskarna i hand.
Han smålog höfviskt i sitt mörka skägg: —Här
kommer jag med två små fröknar.
Det var Mary och Beth, som ville säga god
natt åt mamma. De höllo i Frits’ sidenfodrade
rockskört som små pager, i det de trippade
efter honom ner. Sköterskan visade sig uppe i
trappsvängen, väntande.
— Raska på nu! — manade häradshöfdingen.
— Ja, god natt, häradshöfdingen! sade Frits
genast med en bugning. Sam bugade sittande tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
