Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
31
Alla sutto och stodo ungefär som före den
korta nattens inbrott — men hur kinderna glödde,
hur blickarna skyggade undan för den
skons-lösa ljusprakten! Kamrer Tyrsson smackade
och bockade åt alla håll:
— Tackar mjukast, mitt herrskap, det gick
förträffligt! Frits Bodell och fru Elsa Frise voro
de enda, som hvarken skiftat färg eller sänkt
ögonlocken. Han iakttog nogsamt, att hennes
ställning icke i minsta mån förändrats, och det
lilla fulländadt otydbara leendet spelade alldeles
lika charmant oberördt. Hon föreföll honom
just då mer beundransvärd än någonsin — han
henne likaledes, ty äfven hans trotsiga
arabansikte bar det rena samvetets prägel.
— Se inte så bistert på mig, notarien! —
skämtade då apotekaren, alltjämt bredbent,
posterande bakom fru Elsas fåtölj. Alla skrattade
och klappade händerna, fru Elsa lät sin
hancl-målade solfjäder dallrande beröra hennes haka,
men hon rodnade icke. Men i samma ögonblick
sökte Frits’ blick instinktivt den unga
sällskapsdamen förgäfves. Fröken Dagborg var
försvunnen, utan att han märkt när eller hur det skett.
Och hvarför? — Hvem hade vågat beröra
hennes dunmjuka kind, hennes rika, daggfriskt röda
läppar? Hvarför hade icke han, Frits, gjort
det — när det dock så oväntadt, oförtjänt lätt
låtit sig göra? Hvilket underbart benådadt
tillfälle hade han ej försummat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
