Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SKYDDSLINOEN
förstående, han hade — sedan kort tid, hon
visste icke rätt hvilken dag — sällsamt
förvandlats till sitt väsen, ja, till sitt yttre. Möjligt, att
ingen annan märkt det, henne hade det dock
icke undgått. Men hvad var det då, som skett?
Hvad hade vederfarits honom, som icke hon
fått veta, som icke hon klart varseblifvit ? —
Barnens glammande hördes så svagt genom de
stängda dörrarna, det tjocka draperiet, öfver
det ensamma huset rufvade höstkvällens dimtunga
tystnad, som tycktes båda fjärran stigande
stormar. Det döfva surret bortifrån bryggeriet var
det enda, som förnams af yttervärldens lif. Och
där inne hos henne, i fru Elsas eget lugna lif,
hade han, Frits Bodell, kommit att bilda en
ljuspunkt af ny, eggande och lockande strålkraft.
Den hetblodige, obändige, barnsligt dumdristige
våghalsen — som hon tagit i sitt speciella skydd,
som hon värnat mot hans förmäns vrede, som
hon tämjt och gjort sig tillgifven — hon kände
sig äga rätt till honom, eller åtminstone, ett
obetvingligt behof af honom — af delaktighet i
hans personliga varelse och öde. Men nu hade
något utifrån kommit emellan dem, den osynliga,
och dock så kännbara tråd af samförstånd,
som spunnits från hennes jag till hans, höll på
att tänjas ut och brista. Och just i kväll tycktes
det henne, som hade en främmande hand
skiljt dem åt. Själfva hans munterhet,
instämmande i de små leksystrarnas, hade haft en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
