Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
51
konsulinnans vagn — och fröken Dagborgs klara,
talande violögon hade hälsat: »Ja, i afton!» — Han
kunde omöjligen ha tydt hennes mening orätt.
I den dimtunga kvällen lyssnade han nu,
där han stod på vakt bakom strandparken,
nedanför musikpaviljongen. Mellan de nakna,
svarta trädens rader skymtade ljus disigt gulröda
uppifrån staden. Borta i hamnen ljödo enstaka
rop från skeppen. Eljest teg allting omkring
honom, och han trodde sig kunna höra hennes
steg långt uppe i allén. Han skulle velat skynda
henne till mötes med utbredd famn och de
ömmaste tacksägelser på läpparna. Det dög dock
ej, allt kunde då gå om intet — kanske skulle
hon då genast vända om och fly, och hon skulle
ha rätt därtill. Skänkte hon honom af nåcl
detta möte, så nog skulle han akta sig att ge
henne skäl till ånger. — Där kom hon! Lugnt
och med rak hållning, utan ringaste skygghet,
gick hon midt på den smalaste vägen, som
buktade längs parkens staket.
Frits hade förfärligt svårt att stå stilla.
Redan på långt afstånd väntade han, för att hon
ej skulle behöfva tveka, om det var han. Han
visste inte, hur väl hon igenkänt honom redan
dessförinnan, trots töcken och mörker. Hon
stannade ett par steg ifrån honom, han hälsade
åter och räckte sin hand.
— God afton, fröken Hilma!–Hvad han
just nu var glad att veta hennes namn och få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
