Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLINGEN
59
inför all världen visa, att de tillhörde hvarandra.
Nu sluppo de åtminstone smyga sig ut längs
snöiga eller dyiga strandstigar, stå frysande i
väntan bakom musikpaviljongen, ständigt
riskerande att bli upptäckta af någon vandrare. Där
i det smått melankoliskt tysta lilla huset vid
stadens ensligaste, mörkaste gränd växte deras
ömsesidiga förtrolighet allt kraftigare. Det blef dem
ett outsägligt hugsvalande nöje att byta minnen
och drömmar. Han hade snart så lifligt lefvat
sig in i hennes barndom i ett köpmanshem, som
genom en ödets stormvind beröfvats sin rikedom
och lycka, hennes bistra år i en engelsk
flickpension, där en burgen onkel låtit henne
fullborda sin utbildning. Och hon följde i tanken
hans nästan lika kärfva ungdomsöden, från
föräldrarnas tidiga bortgång, fram till kampen mot
studieskuldernas hotfullt växande lavin och det
pröfvande slafveri, hvari han nu sträfvade för
framtiden. De funno likheter hos hvarandras
lynnen, så säregna bägge, och hos de personer,
som ingripit i deras lif: hennes farbror
mäklaren, hans morbror kronofogden, det var ju
alldeles samma slags fordrande beskyddare. Och
nu — deras främlingsskap, deras hemlöshet i
andras hem, deras under tvång och bojor
suckande själfständighetsbehof, var det icke sällsamt
öfverensstämmande! Ofta återkom hon till det
föredrag, hon hört Frits hålla. Och regelbundet
sporde han då: — hvarför låtsade du inte en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
