Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLINGEN
77
— utlät sig Sam plötsligt — så duktig karl som
han för resten är.
— Notarien ? — Hvarför är det synd ?
— Att han skall vara så oförsiktig,
naturligtvis. Men, herregud, det där angår inte mig.
— Känner du något till hans lilla
tillkommande? –Elsa lacle litet gäckeri i tonen
för att egga honom till meddelsamhet.
— Det vet du väl, ungefär lika mycket som du.
— Ja, är hon inte söt och fin ? Jag för min
del sätter stort värde på henne och Tyrssons
lär vara ganska ledsna att bli af med henne nu.
Häradshöfdingen hostade torrt, och sade en
smula undvikande:
— Det dröjer ju åtskilliga år, innan Bodell
kan gifta sig. Han borde vänta litet med att
binda sig.
— Usch, Sam, ett sådant ord, du använder!
— skrattade hon.
— Nåja, du förstår nog, hvad jag
menar-slöt han.
Elsa återtog icke ämnet. Men när vagnen
höll utanför den butik, de skulle besöka, frågade
Sam så likgiltigt, han kunde:
— Ämnar han eklatera på nyåret?
— Jag vet inte — det beror väl på hennes
mor.
— Hur? — Nå! — Och med en
axel-ruskning under pälsrocken, som om han beklagat
i stället för att lyckönska, öppnade häradshöf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
