Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81 SKYDDSLINOEN
— Men — nej, sade Bodell, nej, jag kan inte
tala nu, nej, jag kan inte tänka ens — du får
vara så god och ursäkta mig, jag är alldeles
för upptagen.–Och just då hade han inte
ett smul att sköta, det jag vet.
Elsa skrattade, därför att Sam satt upp sin
humoristiska min, hvilken var rörande i sin
sällsynta tvärhet. —
Men Frits gick ensam af och an i tingshuset
och grubblade. Han kände sig hjälplös på ett
sätt, som för hans natur innebar en särskildt
svår pina: — hjälplös gentemot sin egen inbillning.
Det föreföll honom orimligt, ja, skändligt att
frukta trolöshet från Hilmas sida: — och dock,
det var ditåt hans ångest pekade med envist
uppdykande spökhand. Så länge de lefde skilda
åt, utan att vara öppet förlofvade — så länge
finge han aldrig ro, menade han. Han kunde
ju icke ana, att hans oro underjordiskt närdes af
helt andra, mycket dunklare och djupare
förhållanden, dolda fakta, dem han icke kände och
helst icke skulle velat lära känna, om han
misstänkt deras tillvaro. — Däremot fann han sig
själf löjlig såsom månskensfästman och såg i
andras flyktigaste smålöjen eller sneglande
ögonkast förödmjukande bekräftelse på, att han tog
sig snöplig ut. Hur skulle han eljest tyda
den lilla öfverlägset spefulla glimten i Frises
blick den senaste tiden ? Och vid hans
nyårs-visit hos Tyrssons, då kamrern också visat sig
6. — Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
